Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 311 —
moderns kista bäras bort, fans ingen tår i hennes
ögon, men hennes blick var bäfvande och undrande,
och hennes stackars lilla hjerta darrade, berördt
af aningen om en outgrundlig myster. En lång
tid derefter fantiserade hon beständigt om död och
grafvar, och ibland om nätterna kunde hon vakna
och undra, om modern icke nu snart finge komma
ur sin graf, — ända tills slutligen barndomens
sorglöshet förjagade dessa grubblerier.
Caroline och fröken Stjerne voro samtidigt
inne hos Adéle, för att se henne en sista gång.
Caroline smekte hennes panna, och all den tillgif¬
venhet hon känt för Adéle framqvälde i hennes
själ, liksom renad och stärkt af dödens närhet.
Hon lade en krans på kistan och en bukett hvita
rosor bland de ljusa lockarne.
Adéeles död hade väckt mycket uppseende och
deltagande, något som till en viss grad lindrade
expeditionssekreterarens sorg. Han hörde nemligen
till det slags menniskor, för hvilka tårar, bekla¬
ganden, sorgvisiter och begrafningskransar äro en
verklig balsam, och hvilka midt under den upp¬
Tiktigaste och djupaste bedröfvelse alltid hinna se
efter, om statsrådet A. eller presidenten B. varit
med på begrafningen.
Som vanligen är fallet då någon dör, fick
äfven Adéle taga med sig i grafven alla sina fel
och brister. Den stackars mannens tréstléshet och
de moderlösa barnens hopplösa belägenhet blefvo
axiom, för hvilka de flesta glömde en gång fälda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
