Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 312 —
yttranden, att Adéle var en dålig hustru och en
mor, som ofelbart skulle förstöra sina barns moral.
Begrafningsdagen var, liksom alla de föregå¬
ende dagarne, full af solsken och vårstämning.
Allvarliga och högtidliga ljödo kyrkklockorna, sakta
bärande evighetsdrömmar genom den blå rymden,
medan svartklädda vaktmästare skrufvade igen
locket på kistan och öfverlemnade den sköna,
ungdomliga gestalten åt mörkret och glömskan.
Framför porten stod likvagnen med de långa
plymerna vajande för vårvinden, och bakom den
en hel rad hyrvagnar. En stor hop menniskor var
församlad rundt omkring och trampade i den tjocka
matta af granris, som betäckte gatan ända fram
till motsatta trottoaren. Bredvid likvagnen stod
en liten gosse, med händerna i byxfickorna och |
sakta gnolande på en positivmelodi, under det
han med en blick, som uttryckte den största till¬
fredsställelse med det vackra vädret och det
»lifvade skådespelet», åsåg huru vaktmästarne
halade upp på vagnen den af flere blomsterlager
betäckta kistan. En mager madam, hvilkens blick
af girig nyfikenhet vittnade om att begrafningar,
eldsvådor och dylika folkfester just voro hennes
specialitet, knuffade sig fram bland folket och frå¬
gade till höger och venster, om någon visste »hvem
liket var?» Några svarade henne då, att det var
protokollsekreteraren von Lindens äldsta dotter,
som blifvit ihjelsparkad af en häst, andra påstodo
att det alls icke var någon af von Lindens, utar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
