Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
—
hofrättsrådinnan på nedre botten som haft lungsot
i två år och nu ändtligen dött deraf:
Ett stycke derifrån hade en bryggare och en
bagare stannat med sina kärror, för att betrakta
skådespelet, under det att andra, mera blaserade
hufvudstadsåkare körde rakt igenom folkmassan,
hotande de församlade med afbrutna lemmar och
krossade refben, något som dock i nuvarande in¬
tressanta ögonblick, då enklingen med sina begge
barn visade sig i porten, föreföll de flesta som
högst obetydliga uppoffringar.
Expeditionssekreteraren satt i första vagnen
med sina begge små flickor. Han var i dag, hvad
utseendet beträffar, sig alldeles lik; han var slät¬
rakad, putsad och ordentlig som vanligt, hans krås
och halsduk hade icke den allra minsta skrynkla,
hvarje hårstrå i hans peruk låg precist der det
skulle ligga, och hans näsduk såg, oaktadt tårarne,
lika slät och nymanglad ut hvar gång han begag¬
nade den, som då-han tog fram den ur byrålådan.
I vagnen nästintill. satt öfverste von Linden
med fru, dotter och blifvande svärson. Öfverstinnan
var mycket upprörd, grät oupphörligt och gjorde
allt emellanåt vissa för henne egendomliga miner
med hoppressade läppar, trötta skakningar på huf¬
vudet och dystra blickar, hvilkas uttryck af be¬
tydelsefull högtidlighet tycktes vilja häntyda på
tillvaron af något hemligt förstånd mellan henne
och försynen angående den inträffade olyckan.
Allt emellanåt betraktade hon med vemodiga blickar
sin dotter, som hela tiden satt tyst och oroligt
Roos. 14.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
