Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AS
För öfrigt bestod processionen endast af slägtingar
och mera intima vänner.
Långsamt, högtidligt och begapadt skred tåget
nu framåt, upp till Drottninggatan och ut till nya
kyrkogården.
Solstrålarne glittrade på grafmonumenten och
foglarne sjöngo öfverljudt, medan kistan lyftes af
vagnen och bars till von Lindenska familjegrafven,
åtföljd af den tysta, svartklädda skaran.
Begrafningsceremonien var mycket högtidlig
och värdig. Expeditionssekreteraren stod hela tiden
med ena foten framför den andra, händerna kors¬
lagda öfver sin nyköpta sorghatt, blicken ömsom
hwilande på de moderlösa barnen, ömsom på den
framsträckta stöfvelspetsen, och midt i sin djupa
sorg tröstade han sig omedvetet med allt det in¬
tressanta deltagande, för hvilket han i denna stund
var föremål.
Presten höll ett vackert och gripande tal;
ordade om den aflidnas milda, vänliga, måhända
något svärmiska själ, som blickade fram ur de
klara, barnsligt glada ögonen. (Han hade aldrig
sett Adéles klara, barnsligt glada ögon och ännu
mindre den milda, svärmiska själ, som blickade
fram ur dem.) Vidare berättade han för sitt audi¬
torium, att den döda visserligen icke var någon
af dessa starka, rifvande andar, hvilka göra mycket
buller af sig här i verlden och efterlemna syn¬
bara, måhända ofta olycksbringande spår af en
orolig verksamhet, nej! — men hon hörde till de
sttilla i landena, till dem som verka i tysthet, i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
