Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl den tolftes första regeringsår, af F. F. Carlson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
följeslagare bakom sig. Lyckligtvis väntade honom en af dem på
halfva vägen, för att sedan följa. Äfven han blef snart efter,
men han hade icke ridit långt, förr än han fann kon an gen liggande
i en snödrifva under sin häst, som stupat af trötthet, och ur
stånd att sjelf hjelpa sig upp. Men han hade icke väl kommit
på benen igen, förr än han åter kastade sig upp på hästen och
fortsatte sin ridt som han börjat.
Denna lust för våldsamma äfventyr var, jemte den ihärdiga
envisheten, det som mest fylde de omgifvande med bekymmer.
Enkedrottningen sade om honom, att den unge konungen var
ännu mera envis än hans fader, och det var i sanning icke litet.
Piper tycktes icke dela sitt stora inflytande med någon, om
icke med Wallenstedt, men egentligen föreföll det som det varit
på grund af Pipers tillgifvenhet för honom som Wallenstedt fått
behålla sin framstående ställning. Deri voro de lika, att de
hyste ringa sympati för den stora adeln.
Att detta meddelade sig till konungen röjde sig snart i hans
åtgärder. På den märkliga böneskrift adeln vid riksdagen
ingifvit i fråga om reduktionen, utföll svaret föga nådigt. Hvarje
allmän eftergift afslogs; i enskilda fall ville konungen besluta
»efter supplikantens välförhållande». I en och annan punkt var
afslaget blandadt med förebråelser. En af de gjorda
framställning ar ne förklarades rent af vara ett »attentat och grepp» att
kasta omkull hvad angående reduktionen förut var på goda
grunder förordnadt. Adelns anhållan i sina besvär om bekräftelse
på privilegierna och om återtående af sina gamla frälsegods
möttes likaledes med ett bestämdt afslag.
Långt ifrån att reduktionen skulle blifvit hämmad, såg det
ut som dess verksamhet skulle få ny fart.
Det kunde icke väntas, att reduktionskonimissionen, som
ständigt hade i svarare fall vändt sig med förfrågningar till Carl
den elfte för att inhemta lians vilja, skulle, sedan en ny regering
inträdt, i dessa bekymmersamma och grannlaga angelägenhet
elli and la mera på egen hand än förut. Tvärt om finner man den
nu såsom tillförene oupphörligt förfrågande sig pä högsta ort,
och konungen var således fortfarande den som i sista hand
handhade reduktionen, återhöll dess våldsamhet eller lössläppte den
att i all sin stränghet kasta sig öfver de enskildes egendom.
Man finner då, att reduktions- och liqvidations-arbeten a
under de första åren af Carl den tolftes regering i det stora hela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
