Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En rysk emigrant i Sverige för två hundra år sedan, af H. Hjärne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
II. HJÄRNE.
10
ville persuadera mig derhän, det jag skulle skrifva till honom,
bojarin Dolgorukij, lika som förste bemälte bojarin knäs Jakob
Kudenetovitj skulle hafva låtit ruinera armén samt låtit kongen
i Polen undkomma samt släppt ur sine händer, ej heller
lefve-rerat polacken någon slagtning, hvilket han dock eljest hade väl
kunnat gjort etc., för hvilket (eller der som jag skulle honom,
bojarin Dolgorukij villfara ocli betjena i den saken) tillsade
han mig en god promotion, högeligen ock sig derhos
förpliktandes att vilja befordra min faders sak i Muscou; men jag
kunde intet väl tro sådana söte contestationer, och fast mindre
hade jag icke den ringaste orsak att oskäligen beskylla knäs
Jakob uti någon måtto; alltså torde, ej heller kunde jag med
skäl skrifva till Dolgorukij och villfara honom i denne sin
åstundan, mycket mindre fördrista mig att resa till honom åt
armén igen. Alltså tog jag sådant i noga betänkiande och
betraktade detta, uti hvad farligit tillstånd jag då stadder var,
helst emedan jag icke fick följa knäs Jakob åt Muscou
tillbaka, Men förnämligast var, efter jag hade tjent i sä långan
tid och fick för min trogne tjenst ej annat till lön, än jag
måste oskyldigt qvittera mitt hus ocli ali min välfärd, samt det
att min fader var beskymfad, et pro tertio, om jag hade
begifvit mig till Dolgorukij vid armén igen, så skulle jag visserligen
ej annat haft att förvänta än elaka traktamenter, martering,
pino och qval, för det jag ej var eller gjorde honom till viljes
i desse hans farlige anslag och uppsåt emot Knäs Jakob.
Resolverade mig fördenskull att alldeles öfvergifva Ryssland, ty
der var ingen annan utväg för mig, och gaf mig således pä
flykten åt Pål and, och sedan vidare åt Pryssen och in på
Lybeck, hvadan jag mig förfogat hafver hit in till Eders Kongl.
Maj:ts land och gränser, hvarföre allra underdänigst beder jag
och implorerar, att Eders Kongl. Maj:t allernådigst behagade
taga mig i dess kongl, skydd, hägn och försvar etc.» Denna
framställning röjer tydligen författarens bemödande att
framställa sig såsom ett offer för nedriga ränker och sin landsflykt
såsom helt och hållet ofrivillig och framkallad af aktningsvärda
bevekelsegrunder. Det torde numera vara omöjligt att utreda,
huru mycken sanning ligger till grund för hans anklagelser emot
de ryske stormännen, som helt visst icke utmärkte sig för
någon högre grad af samvetsgrannhet. Men säkert är, att han
förtiger åtskilliga omständigheter, som just icke tala till hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
