Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En rysk emigrant i Sverige för två hundra år sedan, af H. Hjärne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17 EN RYSK EMIGRANT I SVERIGE FÖR T VA HUNDRA AR SEDAN. 69
såsom ock tillsägelse att skola blifva ännu för sin afresa uti
logimente väl trakterad, och sedan med en prestafx) beledsagad
till gränsen.» I brefvet till de ryske legaterne påpekas
nödvändigheten att genast skrida till fortsatta underhandlingar på
stället, och derjämte besvärar man sig öfver utelemnandet af
»Livland» i svenske konungens titel. Nastjokin och hans
kolleger affärdade kort derpå en »kapten» med ett nytt bref, hvarpå
från svensk sida svarades med en »legation s h o t] un k are», såsom
det heter i en relation till Kongl. Maj:t af den 4 Januari 1661,
»under de formalierne att kunna sä mycket förr bekomma deras
vidare deklaration», eftersom ryssarne »nu oss tvenne gånger
hafve be skick at, först med en deras legationskanslist och nu
med en capitein» 2).
Kotosjichin har således innehaft en ingalunda obemärkt
ämbetsmannaställning och varit »mycket brukad i tsarens
tjenster för sin snällhets skull», för att nyttja Barckhusens ord.
Posolskij prikaz var, åt minstone innan Alexej Michajlovitj
inrättade sitt hemliga kansli (prikaz tajnych del) det förnämsta
af de moskovitiska ämbetsverken, och der förvarades äfven
tsarens stora signet. Det förestods af en dumnyj diak
(rådssekreterare, som förde protokoll inför tsaren, då han höll
sammanträden med bojarskaja diirna eller riksrådet); dessutom
tjenstgjorde der tvenne diaker af lägre rang och 14 podiatjije eller
kanslister, utom ett stort antal öfversättare och tolkar, för det
mesta af utländsk härkomst, allt enligt uppgifter i Kotosjichins
egen bok. Söner till borgare och bönder kunde, om de hade
gynnare och förmåga, användas såsom podiatjije, hvilka
sedermera kunde hugnas med pomëstia eller förläningsgods mot
rustningsskyldighet. Som dessa gods under vissa vilkor voro
ärftliga, kunde således en podiatjij blifva stamfader för en besuten
frälsemannaätt (dvorianskij rod), som efter hand kunde arbeta
sig upp till rikets högre värdigheter, men hans egna utsigter
*) Detta ord är utan tvifvel lånadt från ryskan, der pr is t av betecknar så väl
rättstjenare som ett slags marskalkar eller ceremonimästare, hvilka hade att
in-ställa sig hos främmande beskickningar till uppvaktning och bevakning. Samma
bruk upptogs äfven i Sverige, hvad moskovitiska sändebud beträffar.
2) Jfr Riksarkivet, Muscovitica: »Protokoll vid Kardiske traktaten», N:o 2
och N:o 4, saint »Handlingar rörande Kardiska freden». I de temligen slarfvigt
af translatorn Jakob Renning (Rennij) utförda tyska öfversättningarna af de ryska
brefven, hvilka senare ännu finnas qvar, förvränges Kotosjichins namn på
hvarjehanda sätt. Flere af originalbrefven har den senare troligen med egen hand
ut-skrifvit. Af handlingarna rörande stilleståndet i Walliesaari (Riksarkivet,
Muscovitica) kan iugenting inhemtas om hans uppträdande vid detta tillfälle.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
