Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfversigter och granskningar - Sverges Traktater med främmande magter. Utg. af O. S. Rydberg, anm. af Claes Annerstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RYDBERG, SVERGES TRAKTATER.
XL VII
vigtigt tillägg till den äldre traktaten af 1321 och läsaren sålunda
förblir i okunnighet om, att Magnus förbehåller sig sin kungliga
domsrätt inom det förpantade länet, och att traktaten slutits med
sju närvarande rådsherrars samtycke.
Men vi möta ock urkunder, som ej höra till traktaterna i
egentlig mening och hvilkas förekomst endast kan försvaras deraf, att
man uppvisar, att de äro oumbärliga komplement till de egentliga
traktaterna. Der sä ej är, hade deras plats varit i utgifvarens
kritiska kommentarier i den form vare sig af excerpt eller referat och
i det omfång, som för arbetets uppgift erfordrats. Vi vilja här
påpeka åtskilliga urkunder af detta slag.
N. 239, k. Magni privilegiebref för Skåne, kan väl ej räknas
till Sveriges traktater med främmande makter, o in ock Skåne intog
en egen ställning till Sveriges krona. Det lär väl ej kunna räknas
för mer än ett privilegiebref af Sveriges konung för hans undersåtar
i en provins med något sjelfständiga re ställning.
Detsamma gäller om n. 235 (med dess bilaga) eller k. Magni
öfverenskommelse 1339 in ed några upproriske norske stormän. Den
kan ej räknas till traktater, då hvarken norska folket eller norska
staten äro kontrahenter, och den kan ej gerna sägas hafva
internationell betydelse.
Och hvad skola vi då säga om n. 294, 96, 97 eller
traktaterna mellan k. Valdemar ocli hert. Albrekt? Ut g. försvarar deras
intagande dermed, att de djupt ingripa i våra grannars politik mot
Sverige. Men hvar skola vi väl i en framtid stanna, om vi skola
till Sveriges traktater räkna äfven de förbund, som mellan andra
makter afslutits, till och med när de ej angifva sig vara mot oss
riktade?
Af de tre påfvebullorna n. 301, 302 och 317 är ingen stäld
till oss, och för ingen hade behöfts mera än ett kort omnämnande
på vederbörligt ställe i noterna.
A s. 186 ff. aftrycker utgifvaren in extenso pä 41/2 sida de
ömsesidiga klagomålen mellan k. Magnus och Hansan. O in deras
vigt för kännedomen af våra förbindelser med hansestäderna kan ej
något tvifvel råda, men ett ganska starkt om behöfligheten af deras
aftrvckande i sammanhang med den stilleståndstraktat som
närmast följde. En blott hänvisning till det ställe i Diplomatarium
Suecanum, der de finnas tryckta (jämte angifvande af, att de der
förts på orätt år), hade varit allt som behöfts. Här är gränsen
tydlig och likaså faran af att öfverskrida den. I ett föregående
dylikt fall (å s. 15) har ock utgifvaren riktigt nöjt sig med en blott
hänvisning till det ställe, der klagomålen finnas tryckta.
Allt hvad som i n. 304 och flerestädes senare anföres om att
Padis kloster i Estland fått patronatsrätt till Borgå kyrka hör i vår
tanke ej till arbetet. Urkunderna äro af privat rättslig natur och
hafva ej heller haft någon inverkan på våra internationela förbindelser.
Ingen lärer väl kunna räkna n. 332 eller k. Magni bref af d.
22 Nov. 1357, hvarigenom han afstår en del af Sverige till sin son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
