Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfversigter och granskningar - Sverges Traktater med främmande magter. Utg. af O. S. Rydberg, anm. af Claes Annerstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XXXVIII
ÖFVERSIGTER OCH GRANSKNINGAR.
Erik till våra traktater med främmande makter. Utg. betonar, att
den är en nödig länk mellan traktaten i Jönköping d. 28 April s.
år (n. 327) och följande handlingar, som han ansett sig böra intaga.
Ingenting kan bättre visa, hvarthän man under gången af ett arbete
kan komma genom att hafva begått ett vigtigt misstag vid sjelfva
gr un d läggnin gen. Det är nog sant, att den sammanblandning af
inre och yttre strider, som vid denna tid egde rum, gör det för
utgifvaren nödvändigt att redogöra för våra inre förhållanden, för att
förklara åtskilliga utländska traktater, men deraf lärer väl ej följa,
att våra inre fördrag behöfva in extenso aftryckas, och än mindre
att de insättas i nummerföljden af våra utländska traktater. I vår
tanke höra hvarken dessa bägge bref, ej heller, och det af skäl,
som säga sig sjelfva, K. Eriks upprorsproklamation af 1356, K.
Magni riksdagskallelse af d. 29 Augusti 1359 och hans offentliga
bref af d. 18 Nov. s. år om biläggandet af den inbördes striden
till de handlingar, som ingå i arbetets plan. Huru mycket utrymme,
som åt dem bort i kommentarierna skänkas, beror af den betydelse
man anser dem ega för våra yttre förbindelser och af den
omfattning man anser sig hafva rätt och råd att gifva åt den kritiska
apparaten. Men med tanken fäst på unionstidens likartade
förvecklingar tro vi, att det vore väl, om utgifvaren redan nu ville taga
uttrycket »Sverges traktater med främmande magter» i dess rigtiga
och egentliga betydelse.
Så stora vänner vi för öfrigt äro af full frihet för den
historiska forskningen att välja medlen för vinnande af sitt mål
och så mycket nytt än utgifvaren bragt i dagen rörande vår
medeltids historia, måste vi dock erinra äfven här om nödvändigheten af
att en viss begränsning iakttages. Ett för mycket kan stundom vara
lika olämpligt, som ett för litet, ocli de historiska exkurserna kunna
i ett dylikt arbete som utgifvarens ej hafva sig sjelfva som mål,
utan måste vara bihang till traktaterna, d. v. s. i dem hafva sitt
berättigande och till dem vara en nödig förklaring. På samma gång
vi derför äro tacksamma för en utredning af historiskt vissa fördrag,
hvilkas urkunder gått förlorade, tro vi, att det är en verklig
öfver-loppsgerning, när utgifvaren skänker oss en 7 sidor lång exkurs om
ett af honom antaget fredsslut med Ryssland år 1351, om hvilket
han dock sjelf bekänner att »fredsslutet står onekligen på svaga
fötter», och på hvilket ej en rad bort spillas, då hvarken något
ur-kundligt vitnesbörd, ja! ej ens den svagaste antydan i en krönika
föreligger. Och de intressanta, ofta öfverraskande resultat, till hvilka
utgifvarens utredning af händelserna under åren 1359 och 1360
förer, hindra ej att vi anse den omfångsrikare och mera detaljerad
än för det egentliga ändamålet varit nödigt. Hela den långa noten
s. 292, 293 rörande dateringen af ett bref, som hittills förts på orätt
år, hade väl kunnat reduceras till några rader.
En hvar som tagit kännedom om arbetets första del kunde på
förhand veta, att fortsättningen ej skulle stå efter denna i
omsorgsfull textutgifning och grundliga historiska undersökningar, och att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
