Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfversigter och granskningar - Correspondance diplomatique du baron de Staël-Holstein par L. Léouzon le Duc, anm. af A. Hedin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LXXXVIII
ÖFVERSIGTER OCH GRANSKNINGAR.
den erbjudna maritima hjelpens storlek af vederbörande på ett
bindande sätt bestämd; meu till resekostnader och for sakens bedrifvande
i Stockholm borde till Stael förskjutas 600,000 francs. Icke heller
detta förslag ville Barère inlåta sig på, eller åtminstone ej taga
någon del af ansvaret för ett sådant välfårda-komiténs beslut. Danton
passade då på en gång, när Barère var sysselsatt i konventet, att
förmå välfärdskoinitén att uppdraga åt utrikesministern att till Stael
utbetala 100,000 écus, hvarpå Stael reste till Coppet, och man aldrig
mer hörde talas om Sveriges kooperation till sjös mot England 1).
I maj 1793 lemnade Stael Frankrikes hufvudstad och reste till
Schweiz, hvarifrån han mot årets slut begaf sig hem till Sverige.
Paris återsåg han först i januari 171’5, sedan vederbörande i
Stockholm åter funnit tiden vara inne att närma sig republiken, för att
— utverka dessa subsidier, sora tyckas hafva varit sjelfva
hjertpunk-ten i hertigen-regentens politik. Det skifte af Staëls diplomatiska
carrière, som nu börjar, räknar en dag af glans, den då han inför
konventet afleranade sin fullmakt såsom svensk ambassadör hos
republiken (24 april 1795), och då det i konventet föreslogs att
i dess samlingssal den svenska flaggan skulle uppsättas. Visserligen
afslöt han också med republiken ett hemligt, provisoriskt fördrag och
beredde vederbörande i Stockholm den så länge åtrådda njutningen
af en första penningeremiss, jemte löfte oiu fortsättning. Äfvenledes
utverkade han ett löfte, att, vid republikens fredsslut med
napoli-tanska hofvet, detta senare skulle tillförbindas att lemna Sverige
upprättelse för sitt beteende vid den Armfeltska sammansvärjningen.
Men snart kom den ena fnurran efter den andra på det nya
vänskapsbandet. I Paris fordrade man valuta för de lemnade och de
utlofvade penningarna, man fordrade en oförskräckt hållning mot England,
eu neutralitet, som vore »väpnad» till gagnet, ej blott till namnet
Från Stockholm åter kältades med tröttande enformighet: peugar,
pengar, mera pengar. Man kan ej utan deltagande följa Stael i hans
outtröttliga och visst icke oskickliga bemödanden under det långa
diplomatiska fälttåget för dessa ömkliga subsidier, som han i hvarje
ögonblick trodde sig gripa, men som oupphörligt gledo honom ur
händerna. Ännu mera blifver detta händelsen, när hertigen-regenten
och Reuterholm, uppskrämde och förvirrade, började närma sig till
Ryssland. De styrande i Paris blefvo ej länge i okunnighet om denna
vändning, som naturligtvis för Stael tillintetgjorde hvarje utsigt att
lyckas. Han åter, mindre underkunnig om hvad som föregick hemma,
måste försäkra att ingen förändring inträdt i den svenska regeringens
afsigter. Man lät honom fortfarande vidhålla, att Sverige önskade
den svensk-franska alliansens utvidgning till en stor, emot England
och Ryssland riktad, neutral liga; naturligtvis måste han på samma
gång, dagligen och stundligen, påminna om, nästan tigga om dessa
subsidier, hvilka man i Paris var så mycket mindre hågad att lemna
’) Stael karakteriserar Barère lika kort som träffande, nar han i ett bref
yttrar: »icke frrymhct, utan feghet är hnfruddraget i han* lynne, och han har
tjent brottet till understöd, för att ej bli dets offer».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
