Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Folkväpningen i Sverige 1788, af Elof Tegnér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I")
FOLKVÄPNINGEN I SVERIGE J 788.
221
orsaka söndring både emellan eder sjelfva, som ock emellan oss
och eder, vetandes, att då en svensk konung är förenad med
sveaska folket, de ej lätteligen kunna underkufvas. Vi förmane
eder derföre i den Högste Gudens namn, körningars och rikens
enda sannskyldige beskyddare, att ej låna öronen till sådana
försök, utan bibehålla den trohet, vi af eder hafva rätt att äska
och som vi under vårt 16-åriga regemente både erfarit och
förtjenat». Efter att hafva uttryckt förhoppningen om en snar fred
genom utlandets bemedling, slutar kungörelsen med löftet om riksdag.
Samma dag, som detta manifest utfärdades, erhöll Armfelt
formligt förordnande dels att vara brigadchef for den i Dalarne
upprättade frikorpsen, dels att rekognoscera Vermlandsgränsen
och fora befäl öfver de der förlagda trupper samt »vidtaga
sådana försvarsanstalter, hvartill omständigheterna kunna
föranleda» Hans myndighet utsträcktes genom ett nytt kongl,
bref (d. 2 Okt.) till att sjelf konstituera officerare vid de under
hans befäl stående trupper; och den förste befälhafvaren för
frikorpsen från Dalarne, kaptenen Tersmeden, kort derefter
befordrad till öfverstelöjtnant, anbefaldes att ställa sig under
Armfelts befäl 2). — I sällskap med Armfelt gjorde konungen från
Karlstad en utflygt till Eda skans och Morast, som Armfelt
böljat sätta i försvarbart skick. Invånarne i trakten hade
sjelfmant erbjudit sig att der utföra nödiga arbeten 3).
Det var vid återkomsten från denna utflykt, då Gustaf III
var färdig att anträda resan till Göteborg, som han i Karlstad
sammanträffade med den man, som kom att utöfva ett afgörande
inflytande på utgången af detta fälttåg. Det var engelska
ministern i Köpenhamn, sir Hugh Elliot, som skyndat till Sverige
!) Armfelt blef genom denna vidsträckta fullmakt i sjelfva verket provinsen*
*tjre»man. Af des9 t. f. landshöfding, frih. J. G. Uggla, ansåg man sig ej kunna
nnta energiska åtgärder. Armfelt fann sig nåzon gång föranlåten att offentligen
tfllritUvisa kronobetjeningen, hvilken ban ansåg hafva förfarit egenmäktigt mot
illmoeen i sammanhang med landtvärnet* uppsättande. I en kungörelse, dat. 30
Okt 1788. försäkrade han allmogen att missbruken med skjutsningspålagor,
fura-tering o. d. skulle npphöra, och ban skaffa rättvisa hos konungen. Derjämte gaf
taa ett vackert vitsord om vermlänningarnes mannamod och offervillighet.
(Kun-mthtü är tr. i Gjörwells Allmänna tidn. 178b, III: 268).
2) Reg. i krigsärenden Vint %)♦ (Riksark.).
r) Konungens långa uppehåll i Karlstad väckte förvåning och gaf anledning
tül hvarjehanda anmärkningar i hufvudstaden. Se t. ex. hertiginnans af Södermanland
M till grefvinnan Piper d. 29 Sept. 1788 (Fersens hut. skr. VIII: 174), hvari
bo gör sig lustig öfver konungens begäran att få sig tillsänd »Tusen och en
Mtl»: »Cela m’a parn si comique, lorsqu*on a des intéréts d’état à conduire, de
*eofoncer å Carlstad et lire Les mille et une nuit, que j’en ai ri eomine ti ne
fellc. Att konungen använde sin tid väl, torde emellertid ej kunna betviflas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
