Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Om det botniska handelstvånget, 3–4, af Oskar Fyhrvall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 OM DET BOTNISKA HANDELSTVÅNGET.
129
nytta allra mest det fordrade. Genom en sådan friare segiation
skulle nämligen, när Stockholm i alla fall fick sitt behof af
trävirke, de skoglösa orterna kunna bispringas med tillräckligt
förråd af skogsprodukter och nyttiga författningar vidtagas till
den skånska sp anm ålens rensning och torkning samt utskeppning
till de norra orterna, hvilket ofelbart skulle lända till många
enskildes och hela rikets bästa, Samma tanke eller fördelen af
de nordligaste och sydligaste provinsernas kommunikation med
hvarandra framhölls äfven af Österbottens städer, som nu i
händelse af behof måste hemta sin spanmål öfver land 70 à 80
mil från Viborg. Äfven en annan nödvändighetsvara eller saltet
var i Stockholm så oskäligt dyrt, att clet 1730 och 1731 der
gält 22 d. k.-m. pr tunna, under det att man i Fredrikshamn
fått det för 15 à 16 d. k.-m.
Af landshöfdingarnes skrifvelser är den af Frölich insända
den utförligaste. Både borgare och bönder, heter det deri, lida
gemensamt af inskränkningen, och är det allvarsamt att befara,
att allmänt ödesmål blir’ följden. Ty det var redan så långt
kommet, att Stockholmaren föga frågade efter Österbotningens
varor, utan denne ofta nödgades sälja dem under inköpspris.
Derigenom trycktes varan ner för bonden, och huru skulle man
då begära att denne skulle förkofra landets jordbruk, när han
med ali sin svett och möda knappast kunde lifnära sig. För
att upphjelpa landet föreslog derför landshöfdingen dels en
allmän refning och skifte af landet, så att hvar och en fick sin
egendom afskild och så stor som svarade mot skatten, dels en
friare segiation, sådan andra provinser egde den, hvarjämte en
stapelstad borde inrättas för provinsen. Härtill rekommenderades
framför andra Kaskön, som hade »en makalös situation och en
nästan imkomparabel hamn». Genom sådana åtgärder skulle
folkmängden tillväxa, åkerbruket utvecklas samt handel ocli
manufakturer, hvartill folket icke vore obeqväm t, uppblomstra.
Det svar, som Stockholm äfven på dessa skrifvelser afgaf,
är lika högröstadt som det föregående, samt synes i sin mån
kunna bestyrka den äfven eljes gjorda iakttagelsen, att
1600-talets naiva felslut hos 1700-talets merkantilister så småningom
-öfvergått till medvetna sofismer. Städernas påstående, att
privilegierna enligt 1676 års bekräftelse samt 1723 års resolution
kunna förändras, mötes med den invändningen, att sådant är
omöjligt, eftersom det är bevisadt (i förra betänkandet), att en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
