Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Den svenska kolonien i Rom under Medeltiden af E. Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17
DEN SVENSKA KOLONIEN I ROM -UNDER MEDELTIDEN.
227
komma på allmän gata utanför sin port och till och med om
natten tagit både kläder och penningar från dem! Hvilket
»ne-fandissimum sacrilegium» att så göda sig på de armes bekostnad!
Det tillägges, hvilket, om det är sant, vore intressantast att
närmare känna till, »att hos oss förvaras hans egna
handskrifter, genom hvilka ban sökt utså tvedrägt i våra bygder och
med en huggorms arghet uppvigla till uppror». Dessa klagomål
säger sig konungen for öfrigt ha förnummit uti Vadstena,
liksom han handlar med abbedissans begifvande. Denna var dock
ingen annan än konungens moster Ingeborg, grefve Gerhards
dotter af Slesvig: en omständighet, som i någon mån förringar
betydelsen af detta skäl för konungens uppförande. Han slutar
med uppmaningen till kardinalen att tvinga Erik prest, hvilken
af konungen instämts att stå till svars för sina gerningar och
sin förvaltning, att oförtöfvadt begifva sig hem till Sverige. Han
ber honom tills vidare sörja för hospitalet genom någon i Rom
lefvande nordbo, men hotar att annars vända sig till påfven
och att skicka ut en föreståndare från sina riken, antagligen
då en dansk.
Man förvånas öfver detta anfall på en person i en så
anspråkslös ställning som styresmannen för S. Britas hus i Rom.
Hade de framkastade beskyllningarna blott varit sanna till
hälften, hade nog herr Erik förtjent både att hemkallas och
straffas. Men det är kändt att i konung Kristierns latinska
kansli användes en stil som i öfverdrifter och svulst söker sin
like, som icke heller har sin starka sida uti någon kärlek till
sanningen l). Det är barbarens smaklöshet och råhet som talar
derur. Kallas domprosten Birger för ett »monstrum teterrimum»,
en »ny cerberus», så kunde visserligen Erik Fasteson icke vänta
sig något bättre. Men det ena torde ha lika liten betydelse
som det andra.
Trots den gunst konung Kristiern efter Nicolaus V:s död
synes ha åtnjutit vid curian under hans efterträdare, den
orkeslöse Calixtus III, den spirituelle* Pius II, synes lian i detta fall
ha öfverskattat sitt inflytande. Hvarken lyckades han skada
Birger Månsson, som inom några år intog en biskopsstol i
Vesterås och till och med, uppenbarligen försonad med konungen,
i dennes och egna angelägenheter (just samma biskopsval) begaf
sig till Rom 1462, ej heller, så vidt man kan se, föreståndaren
Se Script. Rer. Danic. 8, s. 369 ff. Jfr Styffe, anf. arb., s. CXXIV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
