Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Den svenska kolonien i Rom under Medeltiden af E. Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37
DEN SVENSKA KOLONIEN I ROM UNDER MEDELTIDEN.
257
gamla handlingar, hvilka kunde tjena till att slita vissa tvister
mellan Danmark och Sverige — det var särskildt fråga om
rätten till tre kronor — och af påfven skulle man utverka
tillåtelse att granska dessa förmodade papper.
I Rom vistades den tiden den polske kardinalen Stanislaus
Hosius ; det var naturligt att han blef Ro s i ni beskyddare och
förespråkare; han förde också, åtminstone i början, hans talan
med ifver. Men i Rom samm an t r aff a d e Rosinus äfven med
t vänne svenskar : en viss Botvidus från Närike (Nericius) och
Olaus Magnus Gothus, en namne och nära frände till den
ryktbare ärkebiskopen in partibus, hvilken under sina senare år?
såsom nämdes, kallade honom till Rom och lyckats qvarhålla
honom i den katolska kyrkans gemenskap. I synnerhet den
senare stälde sig till Rosini förfogande och verkade nitiskt för
främjandet af hans uppdrag — ej utan hopp att genom
sändebudens medling kunna återvända till sitt fädernesland.
Un derhän d lin garn e drogo emellertid ut på tiden, lika länge
fullt ut, som Rosini värf uti Sverige. Visserligen fann han
gynnare, framför allt uti Hosius, men äfven andra medlemmar
af kardinalkollegiet, såsom kardinalen af Comenduno, den lärde
Sirietus och andra. Den helige fadren sjelf var honom ej
obenägen, hoppfull som lian redan nu var att draga den svenske
konungen öfver till den katolska kyrkan. Också lyckades det
Rosinus snart nog att erhålla ett gynsamt svar i afseende på
klostrets egendom, och den ofvannämda Olaus Magnus var påtänkt
till dess föreståndare, liksom Hosius skulle blifva protektor 1).
Men med expedieringen drog det ut på tiden, väl år och dag.
Förgäfves låg Rosinus öfver den påflige datarien, som hade
dermed att göra, förgäfves anropade han påfvens egen mellankomst;
brefvet var uppsatt, men alltid var det något hinder i vägen,
och tillträde till hospitalet vägrades envist. Mäktiga krafter
voro synbarligen i verksamhet emot det svenska sändebudet.
Denne lemnade Rom för en tid, men synes lia måst återvända
dit för att personligen bedrifva verket, då han dog i början
af 1576.
Dermed var saken för den gången förlorad. Ture Bielke
vistades i norra Italien och kunde för öfrigt som ’ protestant ej
gerna taga ärendet om hand. Den gamle Hosius föll genast
*■) Ett utkast till fullmakt för Olaus Magnus, liksom till den påfliga
skrifvelsen, finnes bland Rosins papper.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
