Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Konung Magnus Eriksson och Skåne, 4, af Hans Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
K. MAGNUS ERIKSSON OCH SKÅNE.
331
När mail känner denna gifmildhet mot Meklenburgarne, är
det ingalunda möjligt att misskänna betydelsen af den redan
anförda omständigheten, att hertig Albrekt blef utsedd till den
ene skiljedomaren mellan Erik och hans fader. Till den andra,
grefve Adolf af Holstein, utfärdade Erik tolf dagar efter det
han blifvit utsedd till skiljedomare, ett skuldebref å 500 mark
silfver, af hvilka hälften skulle vara inbetald fore årets slut.
Ungefär en månad efter skiljedomens fällande förband sig Erik
att till samma grefve Adolf för redan visade och för blifvande
tjenster erlägga en årlig summa af 200 mark silfver, att utgå
ur cle tullmedel, som iippburos i Skanör. Att döma efter denna
bestämmelse måste den tolfåriga för läningen till hertig Albrekt
af Skanör och Falsterbo med tull och andra for mon er hafva
blifvit återtagen eller modifierad. Kanske bör i sammanhang
härmed1) ställas konung Magni skuldebref till hertigen af den
1 maj 1357 å 12,000 mark svenska penningar, såvida vi icke
få antaga, att den föga g ran ni aga sinnade hertigen tog arfvode å
båda händer, icke blott af Erik, hvilken han obestridligen hjelpte,
utan ock af konung Magnus, mot hvilken skiljedomen var riktad.
Den betydande summan — ungefär 2,000 mark silfver — som
skulle utbetalas till hertigen och hans arfvingar, har ingalunda
varit afsedd att utgöra en lösesumma för det beklagliga
förlä-ningsbrefvet i Södra Halland, ty und erhan dlin garn a om dess
beseglande och öfverlemnande försiggingo senare.
Eriks vänskap till grefve Adolf och hertig Albrekt innebar
ett ovänligt förhållande till konung Valdemar. Han hade
visserligen i början sökt att närma sig till den mäktige grannen
på andra sidan Öresund, redan år 1356 gjorde han ett besök
och blef med ståt mottagen, men synes dervid icke hafva förmått
inleda något fortfarande vänskapligt förhållande ; åtminstone
låter han fore årets slut gripa en person, som konung Valdemar
hade afsändt till konung Magnus. Visserligen kan denna
våldsåtgärd hafva sin förklaring snarare deri att budbäraren var å
väg till en person, med hvilken Erik befann sig i fejd, än uti
bestämd fiendskap till konung V al dem ar, men uppenbart är emel-
*) I sjelfva skiljedomen förbehålles åt domarne allt det, som fanns på
Borgholms slott då hertiginnan Ingeborg, hertig Valdemars enka, der afled,
äfvensom allt det, som sedan hennes död uppburits inom länet, med afräkning af allt
som åtgått för slottets och landets behof, af testamentarisk^ dispositioner, samt
af hvad hennes moder drottning Isabella hade arfsrätt till.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
