Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Mazepa och Karl XII af N. Kostomarov. Öfversättning från ryskan af C. Silfverstolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9
MAZEPA OCH KARL XII.
’ 39
2.
Den första frestelsen hade icke haft något inflytande på
Mazepa. Föga verkade på honom äfven fiendtligheterna mot
moskoviterne i LillRyssland. I Setj, i zaporogernes land, fann
man bevis på huru bitter denna fiendskap var; då det storryska
krigsfolket, som färdades på Dnjepr, behöfde båtar och förare
för att utan fara kunna passera förbi fallen, tillsade
kosakkap-tenen Gordjejenko zaporog-öfversten, som vistades i Kodak, att
så laga, att alla båtar med moskovitiskt krigsfolk störtades
utför fallen. Setj upphörde ej att vara ett tillhåll för
flyktingar från Ukraina, hvilka der sjöngo en gammal säng om att
tåga hem till sitt land och nedgöra panerne. Men en sådan
jäsning hos folket kunde icke gagna hetmanen, emedan folkets
hat mot panerne vände sig först emot honom, då han ju sjelf
var den förste, den egentlige panen. Folket tyckte ej om att
hafva det storryska väldet öfver sig, men tålde ej heller sin
hetrnan, som det ansåg vara på samma gång en polsk pan och
en det moskovitiska väldets pelare. Lillryssarnes förbittring
mot storryssarne kunde ej förmå hetmanen att intaga en
fiendtlig hållning mot det moskovitiska väldet. Derföre blefvo ock
dessa uppflammande oroligheter för att tukta panerne och
arrendatorerne de enda och upprorsbegäret i Setj inskränktes
till några obetydligare plundringar.
Under dåvarande förhållanden var det ingenting, som gjorde
Mazepa benägen att lyssna till övertalningsförsöken i
svenskarnes intressen; sådana försök gjordes emellertid nu af en qvinna,
moder till en af hufvucknännen för Augusts parti i Polen, som
stridt mot svenskarne, och derföre hade det ännu vid denna tid
varit oklokt att gifva vika för hennes frestelser. Troligt är att
detta kunnat gå lätt nog i fall det sett hotande ut för August och
Peter. Men ännu syntes det icke gå illa för Peter, och Mazepa,
som alltid hade i sigte sin egen fördel, ansåg det ej nödigt att
Öfvergå på motsatta sidan.
Vintern 1705—1706 började förhållandena blifva sämre för
Peter och August men fördelaktigare för Karl och Stanislaus.
Svenskarne rigtade sitt tåg mot Litaven. Tsarens fältmarskalk
besatte Grodno och väntade att konung Augusts sachsiska här
skulle komma honom till hjelp. Men den sachsiska hjelpen
kunde icke komma, emedan sachsiske öfverbefälhafvare!! S chu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
