Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Mazepa och Karl XII af N. Kostomarov. Öfversättning från ryskan af C. Silfverstolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37
MAZEPA OCH KARL XII.
61
och med hela zaporog-hären. Furstinnan bad Mazepa att sända
till henne någon af sine förtrogne.
I ett af sina bref säger Orlik : »Man bör komma ihåg att
Mazepa sammanträffade med en munk på furstinnan Dolskas
gård, då han på färden från Szolkwa vek af vägen. Det synes
mig tydligt att Mazepa uttänkt detta ganska listigt.»
»Bränn upp brefvet i min åsyn», sade Mazepa. Orlik
efterkom befallningen. Mazepa satt åter länge tyst.
»Jag strider med mig sjelf», sade han slutligen, »om detta
andra bref skall sändas till tsaren eller ej. Yi skola ytterligare
rådslå i morgon, begif dig nu hem till din bostad och bed Gud
att han måtte styra allt till det bästa. Kanhända din bön
täckes honom bättre än min. Du lefver som en kristen. Gud ser
väl att jag ej handlar för inig sjelf utan för eder alla, för edra
hustrur och edra barn.»
I nyssnämnda bref berättar Orlik vidare: »Då jag kommit
hem till 111ig, tog jag två rubel och gick för att gifva dem till
de fattige, som bodde i sina kojor vid samma gata eller i
Petjerskij-klostrets hospital. Jag gjorde det på det att den allsmäktige
Guden skulle skydda mig för allt det onda, som hotade, och
vända Mazepas hjerta ifrån det listiga sveket. I hospitalet tog
man mig för en tjuf, som ville bryta sig in midt i natten, men
fann snart att jag kom för att utdela almosor, \som också
mottogos.»
Natten förgick. Tidigt dagen derpå infann sig Orlik hos
hetmanen, som då satt vid ett bord, på hvilket låg ett relik-kors.
Mazepa sade till Orlik: »Hittills har jag ej tänkt på
förhand yppa för dig min afsigt och-den hemlighet, som du
händelsevis i går lärde känna. Icke derföre att jag tviflade på din
trohet, men jag tänkte: du är en klok och förståndig man, men
ännu ung och naturligtvis oerfaren i dylika ting. Jag fruktade
att du genom dina förbindelser med storryssarne och vårt eget
folk skulle kunna af oförsigtighet röja denna hemlighet och
derigenom skada både mig och dig sjelf. Men då du nu
händelsevis fått reda härpå, må den allsmäktige Guden vara mitt vittne,
att jag icke af egennytta, icke för stora ärebetygelser, icke för
rikedomar eller något annat slags egna fördelar, utan för eder
alla, som lyda under mig, för edra hustrur och barn, för vår
gemensamma, dyra moder, det arma Ukraina, för zaporoghären
och det lillryska folket, för bibehållandet af våra krigares fri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
