Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Bidrag till historien om Sigismunds förhållande till det Habsburgska huset 1589—1604 af H. Hjärne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SIGISMUNDS FÖRHÅLLANDE TILL DET HABSBURGSKA HUSET. .
247
goda rätt och bad, att han tills vidare icke skulle affär da något
sändebud till Polen, såsom hans afsigt hade varit. Till slut
förklarade han dock uttryckligen (den 2 April), att han räknade
på sina talrike anhängare i Polen, hvilka, i fall Sigismund afsade
sig kronan, helt enkelt skulle förskaffa Maximilians genom det
förra, valet vunna anspråk erkännande, utan att något nytt val
behöfde företagas ; han ville derför icke »mein jus jetzo so
liederlich cediren oder fallen lassen», så mycket mindre som
Sigismunds projekt endast åsyftade att. stifta oenighet mellan
bröderna.
Emellertid hade den polska riksdagen just nyss förklarat
Maximilian utesluten från möjligheten att komma i åtanke vid
nästa blifvande konungaval, enär han icke upp fylt fördraget i
Beuthen-Bendzin. Derjemte inberättade kejsarens sändebud, som
hade haft instruktion att noga utforska sinnesstämningen i Polen,
att Maximilians utsigter alis icke voro så gynnsamma, som han
sjelf förestälde sig. Till följd af kejsarens resolution (af den 8
Maj) afsände derför erkehertig Ernst trots Maximilians envishet
sitt sändebud Jonas Heisperk till Krakau (den 4 Juni), med
tillkännagifvande, att eftersom Maximilian ännu icke hade afsagt
sig sin rätt, hvilken, hurudan den än vore beskaffad, likväl
borde tagas i betraktande bröder emellan, så anhölle
erkehertigen hos konungen, att denne måtte låta sin abdikation komma
Maximilian till godo, i hvilket fall Ernst åtoge sig att uppträda
som medlare ; blott i händelse detta vore omöjligt, emottoge Ernst
konungens anbud med tacksamhet för egen räkning. Tillika
skulle sändebudet hos Sigismund utverka, att af trädel sen af
kronan försiggingo på sådant sätt, att de polska ständerna icke
finge skäl att beklaga sig öfver något intrång i deras friheter.
Konungen borde derför först söka vinna senatorerna, i synnerhet,•
om det vore möjligt, Zamojski ; derefter skulle han afsäga sig
kronan, men behålla makten i sina händer, tills valet vore pä
öfligt vis försiggånget, och under tiden med alla lagliga medel
förmå ständerna att välja Ernst.
Resultatet af dessa underhandlingar var ett formligt fördrag,
som Ernst å sin sida underskref i Grätz den 20 November 1590.
Vilkoren voro de samma som ofvan blifvit framstälda. Några
dagar förut (den 16 Nov.) hade kejsarens sändebud i Polén fått
instruktion att förmå Sigismund att i främsta rummet afträda
kronan till Maximilian, men till Ernst endast, om den förre inga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
