Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Bidrag till historien om Sigismunds förhållande till det Habsburgska huset 1589—1604 af H. Hjärne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SIGISMUNDS FÖRHÅLLANDE TILL DET HABSBURGSKA HUSET. . 259
än hans fader hade gjort, hvilket icke borde förefalla honom
svårt, då det svenska folket var utledset vid det långvariga
ryska kriget och måste med tacksamhet hålla honom räkning
för en omsider åvägabragt fred.
Kejsaren rättade äfven sin diplomati efter detta sakernas
läge. Hans sändebud, biskop Stanislaus Pawlowski af Olmütz,
fick befallning att iakttaga en försigtig hållning vid riksdagen i
Warschau (Maj 1593), der konungen skulle utverka tillåtelse att
afresa till Sverige. Det gälde att icke i detta ögonblick
försvåra hans ställning genom yrkanden, som kunde väcka anstöt.
I sitt offentliga tal beklagade biskopen å kejsarens vägnar Johan
III:s frånfälle, »hvarigenom Sverige förlorat en konung, som i
många år regerat det ärofullt och berömligt, kristenheten en
ryktbar, mäktig och fredsälskande furste», lofvade att icke
tilllåta några stämplingar emot Polen och att förmå er k e hertig
Maximilian att ställa konungen och republiken till freds. I sin
berättelse till kejsaren uttalade sändebudet såsom sin
uppfattning, att katolikerna i Polen vore gynsamt stämde för
Maximilian, protestanterna deremot och i synnerhet litaverna för
Ernst, men att båda bröderna skulle göra klokt, om de icke
under Sigismunds regeringstid sökte värfva nye anhängare eller
åtminstone icke använde k o m pr o m et te r ande agenter, såsom
särskildt Maximilian hade gjort. Frågan om ett förbund emot
s tort arken bragtes denna gång icke öppet på tal J).
Medan Sigismund ännu kringdrefs af höststormarne på
Östersund, ankom Warkotsch ånyo såsom kejsarens legat till
Moskva (i slutet af Sept.). Han mottogs meel en viss
misstänksamhet, ty man var vid tsarens hof orolig öfver Sigismunds
förändrade maktställning i följd af fadrens död och hans
österrikiska gifte. Den prestaf, som skickades Warkotsch till mötes,
ålades att utspeja, huru det hade gått till, att kejsaren och
hans broder hade förlikt sig med Sigismund och att denne hade
fått kejsarens brorsdotter till äkta, hurudana rykten gingo om
Sigismund,, om han skulle komma tillbaka till Polen eller blott
behålla sitt svenska rike, och i den senare händelsen, hvem som
skulle väljas till polsk konung, och slutligen huru det stod till
emellan kejsaren och sultanen. Warkotsch bevakades noga i
sitt herberge, och ingen utom prestafverna och uppassarne in-
0 E. v. Mayer, sid. 219 ff., 466 ff.; Joachim Bielski, sid. 197.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
