Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Johan Adolph Clodts anteckningar af Martin Weibull - Relation om slaget vid Halmstad 1676
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
290
JOHAN ADOLPH CLODTS ANTECKNINGAR.
gränser — den fiendtliga hären, fastän så öfverlägsen, vågade
ej något angrepp, utan bröt i stället åter upp och lade sin
marschruta mot svenska gränsen. Vår konung å sin sida ville
ej försumma ett ögonblick för att, om planen gick ut på att
angripa våra förstärkningar, förekomma detta, hvarför han
äfvenledes, så snart säker underrättelse in lupit om den fiendtliga
härens uppbrott, lät sin här uppbryta och med största möjliga
skyndsamhet riktade dess marsch på Ljungby, dit alla
förstärkningskårer blifvit beordrade att samlas. Marschen gjordes så
hastigt, för att afskäringen skulle hinna förekommas. Men vid
framkomsten till besagda mötesplats erhöll Kgl. M:t
underrättelse, att fienden, i stället för att utföra denna plan, låtit
sina trupper rycka i vinterqvarter, hvarför han beslöt att så
snart de första förstärkningskårerna anländt, i ilmarscher åter
närma sig honom och om möjligt öfverrumpla honom i
qvarteret Detta ville dock denna gång ej lyckas, ty de trolösa
innevånarne följde truppernas rörelser och röjde dem för fienden.
De gudlösa snapphanarna gjorde förhuggningar i de skogar och
pass, som vi i stor mängd hade att passera, saint försenade
derigenom vår marsch. Dessa bofvar följde också på båda
sidor om vägen armeens marsch; de tjocka snåren och
vildmarkerna gjorde omöjligt att förhindra dem derifrån. De
lemnade härunder intet tillfälle obegagnadt att göra skada och
afbräck samt hindrade oss att framtränga med den snabbhet
som Kgl. M:t önskat, hvilket ej litet grämde vår konung, som
brann af otålig längtan att ju förr dess heldre komma i
handgemäng med den öfver sina framgångar stoltserande fienden,
helst nu också djerf heten och fräckheten hos dessa bofvar
dagligen tillväxte. Så fälde, midt under pågående marsch, ett
olycksbringande skott ur skogssnåret kaptenlöjtnanten
Hammarsköld af drabanterna död till marken vid konungens egen sida,
utan att man kunde gripa gerningsmannen.
Likväl höjde sig snart vår allernådigste konungs tillförsigt,
när ryttmästaren, nuvarande landtrådet i Estland, Hans von
Rosen återkom från den rekognoscering, hvartill han några dagar
förut varit utkommenderad. Han medförde nämligen nyheten,
att den fiendtliga hären åter brutit upp ur sina qvarter och
sammandragit sig till ett läger vid Åby, -hvarest den stod
besluten att invänta vår ankomst. Detta gaf konungen hopp att
snart få skåda den dag, då fiendens mod åter kunde stäfjas och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
