Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Hertig Karls och svenska riksrådets samregering 1594—1596 af S. J. Boëthius. 1. Samregeringen på grund af överenskommelsen den 2 September 1594
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
svenska fredsunderhandlarne, att efter som Flemming själf tränger
sig till befälet, måste man denna gång låta det blifva därvid [1].
Med hvilka känslor det emellertid var som Karl såg Flemming
i spetsen för rikets krigsmakt, kan man finna däraf, att han vid
ett rykte om, att det påfliga sändebudet Malaspina skulle uppehålla
sig i Livland, genast intogs af farhågor att denne skulle
inlåta sig i stämplingar med Flemming, »efter han vet honom
hafva krigsfolket i befallning», hvarför han den 14 Dec. skref till
fredsunderhandlarne, att de »förtroligt» skulle uppmana
krigsfolket att i sådant fall ej lyda Flemming [2]. Tvänne dagar
därefter (den 16 December) finner man, att hertigen skrifvit till
Flemming själf med anledning af en odaterad och oförseglad
skrifvelse, som han erhållit från denne. Detta hertigens bref
är ur tvänne synpunkter af synnerligt intresse. För det första
innehåller det ett märkligt uttalande angående Flemmings
insinuationer mot rådet, hvilka denne nu synes hafva närmare utfört.
»Där hos formäle I», heter det nämligen, »hvad ord någre af
R. råd hafva haft om oss både om det ringa mynt och eljest»,
och han fortfar sedan: »Det är oss med ingen sanning uppåsagdt
hvad eller de, som I nämne, I eller någon annan det sagt
hafver, och [vi] akta för den skull onödigt något uppå sådana
eder fåfänga att svara». Emellertid synes dock ej förtalet hafva
lemnat hertigens sinne alldeles oberördt, ty han tillägger: »Hvad
de oss ment, som I nämt hafve, och den tjänst, I oss hafve
bevist, är oss häller icke oveterligen; kan ock i sinom tid väl
vara till att ihågkomma, det vi nu låta blifva i sitt värde». Hvad
Flemmings egen tvist med några af rådet angick, ansåg hertigen
att Flemming »nu denna tiden bort hafva fördrag med sådana
privatsaker» och i stället hafva bekymrat sig om sitt kall.
Det andra skälet, hvarför detta bref i synnerhet förtjänar
uppmärksamhet, är att hertigen däri nu söker närmare bestämma
de statsrättsliga gränserna för Flemmings myndighet såsom
ståthållare, hvilken fråga hittills fått stå tillbaka för den om hans
många ämbeten och särskildt hans befäl öfver krigsmakten.
»Och», heter det nämligen, »det i mycket beropa Eder på edra
fullmakter och stora befallning, låta vi blefva som det kan vara.
Och ändock I hade en gång flere och större, så äro de dock
icke gifne Eder däruppå, att I skulle vara satt i lika myndighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
