Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Hertig Karls och svenska riksrådets samregering 1594—1596 af S. J. Boëthius. 1. Samregeringen på grund af överenskommelsen den 2 September 1594
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och rådande med oss, utan Eder bör uti K. M:ts frånvaro
förspörja Eder hos oss hvad som I företaga skolen och icke alt
vänta svar och besked utur Polen på det, som beställas skall,
ty hvad vi med riksens råd här besluta och högbemälte K. M:t
sedan samtycker, och vi där uppå gifva besked, det är I såväl
som andre pligtige att efterkomma». Han förmanade honom
därför att för framtiden hafva fördrag med sina »vidlyftiga
skrifvelser och beskyllningar» [1].
I själfva verket skulle man kunna tycka, att frågan om
centralregeringens myndighet gent emot Flemming ej skulle hafva
bort vålla vidare svårigheter, då det »patent», som Sigismund
den 30 Nov. efter ankomsten till Polen utfärdade till Finlands
invånare, till orden noga öfverensstämde med den åsigt, som
innehölls i hertigens ofvan anförda uttalande. Han säger nämligen
däri, att han åt hertigen anförtrott att förestå »såväl
Finland som alla de öfriga Sveriges krona tillhöriga länder», hvarför
han var förvissad om, att finnarne skulle bevisa hertigen och
rådet hörsamhet uti alt, som vore konungen och Sverige nyttigt [2].
Men utförandet svarade ej mot orden och i verkligheten blef,
såsom vi i det följande få tillfälle att ytterligare belysa,
Finland ej styrdt af hertigen och rådet, utan af Flemming, som ej
i Sverige utan i Polen sökte och fann det högsta rättesnöret för
sina handlingar.
Såsom hertigen och rådet befarat blef härvid kombinationen
mellan ståthållarskapet och befälet öfver krigsmakten i synnerhet
ödesdiger, ty det var för att bereda underhåll åt sina trupper
som Flemming egenmäktigt tillät sig de utpressningar mot
Finlands allmoge, som slutligen gjorde brytningen mellan honom
och hertigen obotlig.
I Arvid Gustafsson (Stenbock) fann hertigen en om ej lika
mäktig så dock nästan lika trotsig och ohandterlig underlydande
som i Flemming. Den första sammanstötningen dem emellan
föranleddes af frågan om uppbörden, hvaröfver hertigen ansåg
att endast regeringen egde bestämmanderätten, och under det
ekonomiska trångmål, hvari man befann sig, var väl också en
dylik ordning om möjligt mera nödvändig än någonsin.
Underrättelsen, att Arvid Gustafsson på eget beråd låtit infordra
skatterna af fogdarne i Östergötland, uppväckte derför hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
