Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Hertig Karls och svenska riksrådets samregering 1594—1596 af S. J. Boëthius. 1. Samregeringen på grund af överenskommelsen den 2 September 1594
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att uppbära något af sin lön utan tillstånd [1] samt fortfor
därefter: »Och det Eder förtryter, att vi hafva förbudit fogdarne
någon del att leverera Eder eller andra, förr än vi gifva där
besked uppå, och förtycke, att I skole besöka oss om den del I
veie hafva, så må I det veta, att efter riksens råd såväl som
andre hafva det gjort och än dagligen dags göra, och icke vilja
fördrista sig någon del uppå deras lön och beställningar uppbära
utan vårt tillstånd, såsom de ock låta oss förnimma hvad
dem utaf H. K. M. af gunst och nåde efterlåtet är, så äre I
icke bättre än de.» Skälet till denna fordran förklarade han
dock ej vara att konungens befallningar behöfde hans stadfästelse,
utan att fogdarne och andra borde i konungens frånvaro blott
rätta sig efter hertigens befallningar. På Stenbocks förklaring,
att han ej begärt någon »befallning», svarade hertigen, att han
ej missunnade honom den, men tillade därefter följande, som
eger ett visst allmänt intresse med afseende på frågan om den
lokala förvaltningens organisation under Vasatiden samt särskildt
visar, att Karl, åtminstone vid denna tid, intog en tämligen
föråldrad ståndpunkt i frågan: »Men det må I veta, att
landshöfdinge-ämbetet det är nyligen uppkommet i värt fädernesland
och hafver aldrig tillförene varit brukadt. Därföre så hade
menige ständerne först bort varet tillfrågadt, för än någon hade
blifvit (för)ordnad därtill och hvem de till sådana ämbeter ville
begära, ty Sverige hafver utan landshöfdingar i många hundrade
år varit regeradt och kan dem ännu väl vara förutan, förty när
lagmannen, häradshöfdingar och fogdar, hvar uti sin landsända,
härad och län gör sin ed, kall och ämbete till fyllest, som lag
utvisar, så kan man sådana landshöfdingar väl vara förutan».
Denna skrifvelse är för öfrigt den första, hvari jag funnit att
hertigen bestämdt hotat någon af de kungliga ståthållarne med
afsättning. Ville nämligen ej Stenbock visa hertigen lydnad
och först inhemta hans vilja innan han företoge något, »då»,
fortfor Karl, »varde vi förorsakade att låta göra annat till saken,
så att I skole förnimma, att vi både töre och kunne sätta Eder
af med edert stora välde, där I mycket pocke uppå» [2].
Någon tid därefter (d. 7 Dec.) återinsatte hertigen den af
Stenbock afsatta slottsskrifvaren i Vadstena Hieronymus Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
