Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Hertig Karls och svenska riksrådets samregering 1594—1596 af S. J. Boëthius. 1. Samregeringen på grund af överenskommelsen den 2 September 1594
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERTIG KARLS OCH SVENSKA RIKSRÅDETS SAMREGERING 15 94-1 5 96. 73
afseende på en punkt råder en verklig skiljaktighet mellan
hertigens och rådets skrifvelser, i det den förre i olikhet med rådet
ej ryggade tillbaka för den vanskliga uppgiften att bestrida
konnungen den fria dispositionsrätten öfver kronans tillhörigheter;
men detta uppväges af den lojalitet, som rådet i allmänhet kan
sägas hafva visat vid framställningen af de påminnelser till
Sigismund, hvilka det verkligen lofvat hertigen att afgifva. A
båda sidor hade man sålunda skäl att vara belåten med det
slutliga resultatet. Herrarne hade lyckats undvika alla åtgärder,
som kunde stämplas såsom revolutionära, och hertigen hade dock
erhållit deras understöd i nästan alla de väsentliga tvistepunkterna
med konungen. Att hans sinnesstämning nu blifvit lugnare,
framgår också af det svar. som han den 18 Mars afgaf på rådets
senare framställning1). I detta lofvade han nämligen att fortfara
med regeringen, uttalade sin förhoppning, att riksråden måtte
troget stå honom bi, och förklarade sig låta blifva vid hvad de
svarat om de andra sakerna.
Förslaget om ordnandet af rådets verksamhet synes det
dock ej varit hans mening att godkänna. Med afseende på de
stora rådsmötena begärde han visserligen blott att rådet ville
bestämma tid och plats för en dylik sammankomst, när man
fått öppet vatten, men med afseende på de löpande ärendena
förklarade han att, ehuru 1593 års rättegångsmandat borde gälla,
syntes det honom nödigt att några riksråd samt fyra eller sex
af adel hvar sitt fjärdedels år vistades hos honom för att
förhöra och lagligen ransaka förefallande saker, ett försök till
ordnande af den högsta domsrätten, till hvilket han såsom
bekant längre fram i tiden skulle återkomma2).
Och härmed slutade denna regeringssammankomst, som
framför alt är märklig genom Upsala universitets därvid åvägabragta
återstå Heise, men äfven, såsom vi sökt visa, förtjänar att
uppmärksammas på grund af de för denna tids brännande politiska
frågor i hög grad upplysande förhandlingar, som därvid
förekommo.
Vårmånad erna tillbragte därefter hertigen i sitt
furstendöme, liksom riksråden då i allmänhet synas hafva vistats
’) Samma dag som hertigen och rådet deltogo i likfärden efter Hog. Bjelkes
hustru. Det låuga dröjsmålet med svarets afgifvande kan finna en förklaring i
Vervings uppgift, I, s. 272, att hertigen till den 13 Mars rest till Nyköping för
att gifva Lind. Nilsson hans slutliga afsked.
2) Se härom Posse: Bidrag till lagstiftningens historia, ss. 14 o. f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
