Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Hertig Karls och svenska riksrådets samregering 1594—1596 af S. J. Boëthius. 1. Samregeringen på grund af överenskommelsen den 2 September 1594
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
S. J. BOETHIUS.
yttrande hertigen »lät blifva i sitt värde»1); Erik Sparre synes
däremot ej blott hafva delat hertigens åsigt, utan äfven varit
den, som först bragt på tal den sedan så ödesdigra frågan
huruvida en gränsreglering mot Norge borde företagas i sammanhang
med den ryska freden, ty den 21 April föreslog han hertigen
att man vid rågången borde hafva med Skånelagen, som
innehöll upplysningar om Sveriges, Norges och Danmarks gränser2),
hvartill Karl den 23 April svarade att han önskade se det nämda
arbetet, men dock ansåg säkrast att först få fred med Ryssland,
innan man inlät sig på någon handel med Danmark. Ehuru
hela underhandlingen var nära att stranda på frågan om
Kexholms omedelbara återlemnande, som af ryssarne fordrades3), höllo
sig dock till hertigens stora belåtenhet de svenska sändebuden
»styft», och den 18 Maj afslöts freden i enlighet med hans önskan4).
I hertigens afsigt att sammanträffa med rådet vållade
emellertid detta så mycket mindre någon ändring, som man nu
behöfde öfverlägga om gränsregleringen och krigshärens minskande,
men det visade sig att mötet ej blef så lätt att få till stånd
som hertigen förmodat. Under den ofvan omtalade skriftliga
rådplägningen om fredsunderhandlingarna hade nämligen riksråden
begärt, att det skulle få uppskjutas till freden och Jakob
Klasons återkomst — då några flere af adel från hvar lagsaga äfven
kunde kallas, — och hela deras handlingssätt antyder, att de i
det längsta ville undvika denna sammankomst, på hvilken de
säkerligen förutsågo att de antingen skulle nödgas fullständigt bryta
med hertigen eller också nödgas deltaga i åtgärder af den mest
vidtutseende beskaffenhet. A andra sidan var hertigens ifver
för mötets hållande lika stor. I sitt svar på rådets begäran
fasthöll han sålunda vid pingsttiden (som detta år inföll den 8
Juni) och medgaf blott att adelsmännens kallande, hvaråt rådet
synes hafva velat gifva större utsträckning än hertigen först
ämnat, kunde få anstå till sändebudets hemkomst, men fogade
härtill det för herrarne säkerligen i hög grad obehagliga tillkänna-
!) Karls Reg. den 19 Maj.
2) Acta liist. Möjligen syftade hans yttrande på berättelsen om
gränsreglering-mötet på Danaholmen, som linnes i vissa handskrifter af Skånelagen
bl. a. i en sådan från slutet af 1500-talet, som tillhör K. Bibi. i Stockholm.
Se Schlyter: Skånelagen, inledn. s. LXXXIX.
3) »Kort dagbok öfver fredsunderhandlingarna i Nar va år 1594 och 1595»,
i »Nytt förråd af äldre och nyare handl. rör. nord. hist. Stockholm 1753.
4) Den 5 Juni meddelade han rådet, att han nu fått denna underrättelse.
Karls Reg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
