Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Den s. k. striden mellan Svear och Götar, dess karaktär och verkliga orsaker af P. Fahlbeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STRIDEN MELLAN SVEAR OCH GÖTAR.
■123
gemensam utveckling — aldrig till radikal stamskilnad 1). Detta
är så mycket märkligare, som alla desse författare uti Svear
och Götar sett och se tvenne skilda stammar 2). Det anmärkta
förhållandet kan endast äga sin grund deri, att differenserna uti
rätten äro ungefärligen lika stora mellan de faktiskt
stamför-vandta landskapen som mellan dem, hvilka ansetts icke så vara.
Skiljaktigheterna mellan Östgötsk och Vestgötsk rätt äro
sålunda i det hela icke mindre än mellan Östgötsk och
Söder-mannarätt; medan samtidigt den jemförelsevis stora
öfverensstämmelsen mellan Svealandens rätter, måste förnämligast
tillskrifvas sättet för dessa rätters kodifikation. Hon har skett
under yttre påverkan från konungamaktens sida gående ut på
att bringa dessa landskaps rätt så mycket som möjligt i
öfverensstämmelse med Uplands.
Äfven författningen, sådan hon träder fram uti
landskapslagarne, företer åtskilliga rätt betydande olikheter uti
Göta-landskapen och uti de Uppsvenska. Den märkligaste torde
vara den, som »häradshöfdingen» erbjuder jemförd med
»domaren». Men ser man så, att differenserna uti enahanda stycke icke
äro mindre mellan Heisingarnes rättsförfattning med dess
lagman af eget slag och Sveafolkens eller mellan Gutarnes, hos
hvilka lagman saknas, och Götarnes, så måste man erkänna,
att den nämda differensen icke kan tagas såsom bevis på
stamskilnad. Dessa och andra olikheter kunna vara mycket gamla
och förskrifva sig från den tid, då landskapen utgjorde hvart
och ett för sig ett sjelfständigt rike ; men de kunna ock lika
väl hafva i en jemförelsevis sen tid spontant utvecklat sig.
Den autonomi, som i fråga 0111 rättsförfattningen och i allmänhet
alla inre angelägenheter tillkom hvarje landskap, möjliggjorde
en dylik utveckling, och det skulle i sanning hafva varit ett
j) Ett undantag har gjorts och det med rätta för Virdarne och Blekinges
befolkning. I)en radikalt olika arfs- och giftorätten visar, att vi här verkligen
hafva att göra med en särskild stam. Af historien känna vi äfven, både hvilken
denna stam är, och när han inkommit (se ofvan Prokopii berättelse om
Heru-lerna). Erinras må likväl, att Herulerna enligt alla historiska vitnesbörd att
döma böra betraktas som ett gotiskt folk, och såsom sådant stamförvandt med
Götarne.
2) De tyske förff., Wilda och ännu Am i ra, tala till och med om ett
Götavälde, sidoordnadt Sveavälde. — Den förre har ock framkastat påståendet, att
liksom det funnits tvenne stammar och riken, så skulle det ock gifvas två
motsvarande grupper, en svensk och en götisk, bland lagarne (Strafrecht der
Germanen, s. 42). Så vidt jag vet, står dock Wilda ensam om detta uttalande,
hvilket för öfrigt stannar vid blotta påståendet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
