Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Ryska konstitutionsprojekt år 1730 efter svenska förebilder af H. Hjärne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RYSKA KONSTITUTIONSPROJEKT 1 7 3 0.
201
Ögon icke för offentliga funktioner, och han passerade sjelf alla
militäriska grader, för att gifva sina undersåtar ett åskådligt
exempel af befordran efter förtjenst. Med så mycket större rätt
ansåg han sig kunna hos dem tillbakavisa alla bördsanspråk,
alla drömmar om att betyda något mera än hvad statens väl
efter herskarens ompröfning kräfde. Han ville tvinga dem till
sjelfverksamhet, undervisade dem 0111 skälen för sina
lagstiftningsåtgärder, men behöll dock alltid afgörandet och kontrollen
i sin egen hand.
Det ligger onekligen något storartadt i denna praktiskt
genomförda teori, att herskaren borde vara liksom förmannen i
ett ryskt ariel eller arbetslag. Men det var fara värdt, att
arbetet skulle afdomna eller råka på falska vägar, när den
på-drifvande personligheten upphörde att verka. Under Peters
närmaste efterträdare blef regeringsmakten ett byte för de stridande
faktionerna vid hofvet. Eftersom kronans myndighet icke kunde
häfdas af den qvinna och det barn, som man uppsatte på tronen,
trädde i sjelfva verket ett kollegium i spetsen för styrelsen, det
år 1726 upprättade »Öfversta, hemliga rådet» (Verchovnyj tajnyj
sovêt),
»En enda person plägar icke vara fri från väld», hade Peter
anfört som ett af skälen för det kollegiala systemets införande,
och samma invändning kunde äfven göras emot den högsta
maktens koncentrering hos en enda person, i synnerhet när
tillfällige och oansvarige gunstlingar sjelfrådigt handlade i dess
namn. Peter hade genom den ryktbara stadgan af år 1722 om
kejsarens rätt att utnämna sin efterträdare, på samma sätt som
den adlige familjefadern enligt 1714 års lag egde att insätta
hvem han ville af sina söner till univers al ar fvin ge, satt
grundsatsen om den dugligaste personens företräde framför den
obetingade ärftliga tronföljden. Sjelf hade han icke vidtagit någon
anordning derom före sin död, och derför ansågo sig de högsta
myndigheterna i riket befogade att genom val besätta tronen.
»Senaten, synoden och generalitetet» utfärdade en proklamation,
hvarigenom de »enhälligt påbjödo», att Katarina I skulle hyllas
som Rysslands kejsarinna. Men vid hennes sida stäldes kort
derpå »Öfversta hemliga rådet», bestående af sex ledamöter.
Senaten nedflyttades från sin ställning såsom »regerande» och
underordnades detta råd. Senatorerna måste svälja att i allt
efterfölja rådets »reglementen och instruktioner». Kejsarinnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
