Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Ryska konstitutionsprojekt år 1730 efter svenska förebilder af H. Hjärne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202
H. HJÄRNE.
kallades i edsformuläret icke »sjelfherskarinna» (samoderzjitsa),
liksom ej heller i de från rådet utgående påbuden. Alla rådets
resolutioner skulle gälla såsom »allerhögsta befallningar», så vida
de vore underskrifva af alla ledamöterna. Inga dylika ukaser
finge verkställas, som ej vore underskrifna antingen af rådet
eller af kejsarinnan, hvilka sålunda likstäldes med hvarandra.
Det var icke underligt, att utländske iakttagare betraktade
denna inrättning såsom första steget till en varaktig
inskränkning af envåldsmakten1). Emellertid fortforo allt jemt intrigerna
och sidoinflytandena till följd af oenigheten emellan de styrande.
Hertigen af Holstein erhöll plats i öfversta rådet och tog
verksam del i ärendenas behandling, hvarvid han ofta hänvisade på
Sveriges föredöme, särskildt i fråga om allmogens beskattning.
Omkring honom bildade sig ett mäktigt parti, soin
hufvudsakligen bestod af tyskarne inom den högre administrationen. När
Katarina dog, visade det sig likväl vara omöjligt för dem att
trygga sitt välde. Ett af henne utfärdadt testamente, som, ehuru
troligen med orätt, ansågs vara understucket af Mensjikov,
företeddes inför den kejserliga familjens medlemmar, rådet, synoden,
senaten och generalitetet. Det innebar ett slags kompromiss
emellan de stridiga intressena. Storfurst Peter utnämndes till
efterträdare, men regeringen skulle under hans minderårighet
föras af öfversta rådet, hvari prinsessorna Anna (Petrovna) och
Elisabeth samt hertigen af Holstein skulle ega säte och stämma.
Rådet skulle hafva »full myndighet, jemlik herskarens», men
fick icke ändra tronföljden, som, i fall Peter doge utan arfvingar,
skulle tillfalla först Anna Petrovna och hennes descendenter,
derefter Elisabeth och hennes descendenter samt först i tredje
rummet Peters syster, storfurstinnan Natalia. Regeringen ålades
att arbeta dels för den unge kejsarens giftermål med en af
Mensjikovs döttrar, dels för hertigens af Holstein anspråk på
Slesvig och Sveriges krona2).
Detta testamente vardt ingalunda verkstäldt i alla sina
bestämmelser. Peter II erkändes visserligen såsom kejsare, men
*) Campredon, som då var fransk minister i Petersburg, framställer saken
såsom en förberedelse pour former et soutenir un gouvernement pareil à celui
d’Angleterre, i händelse storfursten (sedermera Peter II) skulle vid uppnådd
myndighetsålder bestiga tronen (Turgeniev, La Russie et les Russes, III, sid.
421). Ett rykte gick, att fältmarskalken Golitsyn hade för afsigt att med
tillhjelp af den ukrajnska hären störta Katarina och göra storfursten till kejsare
mot vilkor af vissa konstitutionella garantier (Soloviev, XVIII, sid, 288).
2) Soloviev, XIX, sid. 96.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
