Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Strödda bidrag till svenska statsskickets historia af Oscar Alin. 1. Om beräkningen af riksståndens röster enligt 1786 års riksdags beslut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bidbag till svenska statsskickets historia.
287
»Riksens ständer, ehuru de inom sig sjelfva hafva fyra
stämmor, utgöra i lagstiftningen likväl ej mera än ena rösten.
»Pluraliteten af deras stämmor utgör denna röst. Om denna
ej vore enhällig, kunde den, oaktadt pluraliteten, upphöra att
blifva gällande dymedelst, att konungen kunde välja af ståndens
olika meningar hvilken honom bäst syntes ; och således, enär ett
af ståndens särskilda yttrande blefve antaget emot pluralitetens,
då kunde ju ej riksens ständer sägas vara i lagstiftningen
medverkande.
»Skulle åter riksens ständer finnas antingen uti sina röster
så skiljaktiga, att de icke till ett beslut, igenom pluralitets
beräknandt, förenas kunde, eller tvenne stånd stannade mot tvenne,
så kunde, öfver det i fråga stälda ämne, riksens ständer icke
anses hafva fattat något beslut; utan komme i sådant fall att
förhållas som 57 § i Regeringsformen förmår, då något i lagen
finnes otydligt. Men om i sådan händelse konungen egde att
decidera, så vore det han allena, men icke konung med ståndens
samtycke, som gjort lagen eller beslutet, och då vore
Regeringsformen åter till sin grund rubbad.
»Sådana äro de grunder, som efter mitt begrepp kunna
uppkomma utaf de anförda ställen i 1617 års Ordning, stridiga
emot den antagna Regeringsformen och vådeliga for
regeringssättet». –––*)
Emellertid hade man försökt att, trots de hinderliga
formerna, åvägabringa öfverensstämmelse mellan stånden i afseende
på lagfrågorna, och man lyckades äfven att vinna enhällighet
eller pluralitet för bifall till eller afslag å konungens
propositioner, äfvensom att genomdrifva, att svaren skulle öfverlemnas,
ej för hvart stånd särskildt, utan gemensamt å samtliga ståndens
vägnar.2) Konungen lät detta passera och mottog på rikssalen
den 20 januari 1779 genom landtmarskalken ständernas
gemensamma svar på de lagpropositioner, som de bifallit,3) samt
yttrade derpå:
»Som jag och riksens ständer således sammanstämma i
enahanda mening öfver dessa ärenden, så blifver i kraft af 40,
Fersen, Historiska skrifter IV, Bil. XXIV.
2) Se Montan, Bidrag till Gustaf III:s historia, s. 75.
2) Montan, anf. st. s. 78. Jfr Fersen, anf. arb. IV, s. 131: »Konungen lät
af hofkansleren uppläsa hvarje stånds svar särskildt.» — — — Förmodligen
beror detta yttrande på minnesfel, föranledt af det förfaringssätt, som iakttogs,
då ständernas svar på konungens propositioner i ekonomiska ärenden den 25 jan.
öfverlemnades till konungen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
