Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Strödda bidrag till svenska statsskickets historia af Oscar Alin. 1. Om beräkningen af riksståndens röster enligt 1786 års riksdags beslut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
298
OSCAR ALIN.
ligen afses härmed § 45, der det heter: »Kongl. Maj:t eger frida
och frälsa riket, särdeles mot utrikes och fienders makt; men må
ej emot Lag, Konungaed och Försäkran pålägga undersåtarne
några krigshjelper, nya gärder, utskrifningar och andra afgifter
utan riksens ständers vetskap, fria vilja och samtycke»–
Här står visserligen intet om det sätt, hvarpå ständernas röster
i dylika mål skulle beräknas, men att det i alla fall är denna
paragraf, som afses med hänvisningen i Riksdagsbeslutet, torde
man vara berättigad att sluta deraf, att bestämmelsen i denna
paragraf blifvit gifven under den förutsättningen, att det gamla
förhållandet, att hvart stånd bestämde sin bevillning, fortfarande
skulle ega kraft: då det stadgades, att inga nya skatter finge
påläggas utan »riksens ständers vetskap, fria vilja och samtycke»,
var således meningen den, att dylik åtgärd icke fick vidtagas
utan samtycke af hvart stånd för dess del af bevillningen. Denna
åsigt uttalades ock under debatten på riddarhuset den 12 maj
1786 af öfverste Ahnfelt med följande ord: »Bevillningsmål äro
till sin natur af den art, att trenne stånds pluralitet deruti icke
kan verka emot det fjerde, emedan hvart stånd eger åtaga sig
den beskattning det tror sig mäkta draga, utan att de öfriga tre
ståndens pluralitet detsamma något kan ålägga».
Den regel, som sålunda skulle gälla med afseende på
privi-legii- och bevillningsfrågor — att i dem intet stånd skulle kunna
öfverröstas af de öfriga — sökte man vid 1789 års riksdag få
utsträckt äfven till Grundlagsfrågor. Ofvan är nämdt ett af
de skäl, som anfördes emot, att dessa frågor skulle höra under
stadgandet om tre stånds beslut såsom riksdagens: detta
stadgande rörde endast de ämnen, som omnämnas i de i 1786 års
Beslut citerade paragraferna; till dessa ämnen hörde ej
grundlagsfrågor; alltså kunde med afseende på dem den i nämda Beslut
stadgade regeln icke ega tillämpning. Att denna argumentation
ej håller streck, hafva vi här ofvan sökt visa; men äfven öm
den det gjort, så hade ej dermed varit bevisadt, att till ändring
i grundlagen kräfdes just fyra stånds sammanstämmande beslut:
hvad 1786 års beslut afsåg var ju att bereda säkerhet mot
användningen af den decisionsrätt, som Riksdagsordningen
tillerkände konungen, och ej att stadga ett undantag från någon
förut gällande allmän regel, att enighet mellan alla fyra stånden
kräfdes för att åvägabringa ett riksdagens beslut. Man kunde
således med ifrågavarande argument svårligen afse att bevisa annat, än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
