Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Strödda bidrag till svenska statsskickets historia af Oscar Alin. 1. Om beräkningen af riksståndens röster enligt 1786 års riksdags beslut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bidrag till svenska statsskickets historia.
299
att 1786 års stadgande ej upphäfde den regel, som ansågs gälla
i afseende på frågor om ändringar i Regeringsformen. Att denna
regel åter var den, att till dylik ändring kräfdes fyra stånds
sammanstämmande beslut, sökte man på olika sätt ådagalägga.
Ett skäl, som anfördes för denna åsigt, var Regeringsformens
egenskap af oföränderlighet. Man anförde, att ständerna i ingressen
till denna lag förklarat den vara »en oryggelig och helig
grundlag», att konungen i stadfästelsen å Regeringsformen antagit den
såsom en »oryggelig fundamental-lag», o. s. v. Mot detta skäl
kan först och främst anmärkas, att det gällde lika väl mot en
af fyra stånd, som mot en af tre stånd besluten ändring: var
Regeringsformen verkligen oföränderlig, så kunde den naturligtvis
lika litet ändras genom beslut af fyra stånd, som genom beslut
af tre. För öfrigt fans i sjelfva Regeringsformen en bestämmelse,
som alldeles omkullkastade det ifrågavarande argumentet. Det
var § 39, der det hette: »Riksens ständer–skola ej något
af dessa Fundamental-lagar förbättra, ändra, tillöka eller
förminska utan konungens samråd och samtycke»–.
Regeringsformen förutsatte således sjelf möjligheten af att den kunde
ändras, och i sitt svar till konungen angående Förenings- och
Säkerhetsakten erkände också adeln detta förhållande, då den
deri yttrade, att grundlag vore enligt dess tanke »oföränderlig
utan konungens och alla fyra riksståndens gemensamma
samtycke».
Ett annat skäl, som anfördes för att styrka det ifrågavarande
påståendet, var det, att grundlagsfrågor i verkligheten voro
privi-legiifrågor och således skulle såsom sådana behandlas. Så yttrade
kanslirådet Jakob von Engeström under diskussionen på
riddarhuset den 31 mars 1789 : »Låt nu för ett ögonblick misstänkas
(medgifvas kan det icke), att fråga om ändring i Regeringsformen
kunde föras till 3 § 1786 års Beslut — —, så innehåller dock
denna § ett tydligt undantag af bevillningsfrågor och privilegier.
Gifves ett ypperligare privilegium än det, som alla fyra stånden
gemensamt ega uti Regeringsformen, att nämligen utöfva de
rättigheter, som dels utgöra, dels befästa och bevara nationens
frihet? Kan väl detta hela svenska folkets gemensamma
privilegium ega sämre rätt, än hvarje stånds särskilda privilegier?»1) —
För sä vidt detta yttrande skulle afse annat än hvarje stånds
’) R. o Ad. Prot. 1789, s. 591 f.
Bist. Tidskrift J8S4.
21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
