Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfversigter och granskningar - Sigismunds svenska resor af Harald Hjärne, anm. af S—gh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hjärne, sigismunds svenska resor.
xLIx
stone icke garantera utöfningen af någon annan gudstjenst än den,
som brukats under kon. Gustafs och början af kon. Johans regering;
Upsala mötes beslut borde alis icke omnämnas. Sigismund följde
rådet, inledde underhandlingar med hertigen och framlade för
ständerna ett i öfverensstämmelse därmed affattadt förslag till
konungaförsäkran. Då detta försök misslyckades, hittade Sigismund själf på
ett annat sätt att gå till väga; han tänkte afgifva två försäkringar,
den ena till lutheranerna med bekräftelse på Upsala mötes beslut,
»dock alt det undantaget, som anginge den katolska religionen», den
andra till katolikerna med löfte om fri religionsöfning; den första
skulle vara offentlig, den senare hemlig. Ett sådant förslag
behagade icke Malaspina. Kommunikationen mellan denne och konungen
genom brefvexling och budskiekning, blir nu alt lifligare; nuntien
förmanar och hotar, slutligen begär han att få fara sina färde och
lemna landet, för att ingen misstanke må uppstå, att han skulle
gifvit sitt bifall till eftergifterna. Men samtidigt hafva ständerna
och hertigen intagit en alt mera bestämd position, underhandlingarna
mellan dem och Sigismund hafva misslyckats, och den 15 Febr.
förklarar hertigen, att ständerna skulle åtskiljas, om icke inom
tjugofyra timmar tillfredsställande svar gifvits. Då tillgrep Sigismund,
sedan han fått formlig aflösning af biktfäderna, den sista förtviflade
utvägen att afgifva två alldeles mot hvarandra stridande försäkringar;
han gaf nämligen sitt samtycke till ständernas fordringar, men
begärde och erhöll efter någon tvekan Malaspinas tillstånd att afgifva
en skriftlig protest och ett löfte att bevilja katolikerna samma
förmåner som lutheranerna. En fråga kan framställas, om konungen
afgaf protestationen och löftet före eller efter kröningen; förf. synes
luta till den förra meningen. Det är visserligen på grund af de
åberopade brefven (Bil. V, 16, 17) alldeles uppenbart, att frågan
om protestationen varit å bane redan före kröningen, men huruvida
saken också genast blifvit verkstäld, är väl icke så alldeles säkert;
enligt den af-Banke anförda relationen (Die Böm. Päbste, II, 381)
uppsattes protestationen först efter kröningen. — Malaspinas
inflytande upphörde ingalunda efter den religiösa hufvudfrågans afgörande.
Han rådfrågades och gaf råd t. ex. i frågan om rikets styrelse under
konungens frånvaro; det var han, som tillstyrkte, att ståthållare
skulle utnämnas före afresan. Vidare’ blandade han sig äfven i
Sigismunds mera privata angelägenheter och lyckades förhindra, att
furstinnan Anna medtogs till Polen.
Sigismunds andra resa till Sverige är jämförelsevis mycket
knapphändigt vidrörd. Själfva resan är alis icke behandlad, men några
ganska intressanta saker meddelas om ställningen i Polen och om
de katolsk-habsburgska planerna i midten på 1590-talet. Slutligen
återgifvas’ hufvudinnehållet i en af Malaspinas depescher till Rom, i
hvilken man bland annat får veta, att den katolska reaktionen, om
Sigismunds tillämnade färd till Sverige lyckligt aflupe, skulle komma
att ohejdadt bryta lös öfver vårt, fädernesland.
Hist. Tidskrift 1884. 1 VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
