Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Hertig Karls och svenska riksrådets samregering 1594—1596 af S. J. Boëthius. II. Samregeringen på grund af Söderköpings riksdagsbeslut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERTIG KARLS OCH SVENSKA RIKSRÅDETS SAMREGERING 1 5 9 4—i 5 9 6. 73
derrättelse ankom, att konungen skickat sina »ryttmästare»
Jöran Nilsson Posse och Henrik Leijei en befallning att hafva
krigsfolk samladt till hans stundande hemkomst. Sammanstäld
med konungens protest mot riksdagsbeslutet kunde denna nyhet
ej undgå att lifligt oroa hertigen. Om lian förut önskat en
herredag för att bringa till mognad frukterna af Söderköpings
beslut, fann han nu en sådan nödig för att kunna mot hotande
faror försvara hela den politik, som i detta beslut funnit sitt
uttryck, och denna hans sinnesstämning gaf sig luft i det bref
hvarmed han den 18 Mars underrättade rådet om den nämda be-^
fällningen. Att en dylik blifvit utfärdad utan att först hafva
meddelats hertigen och rådet, fann han »sällsamt», och han kunde ej
förstå meningen därmed, då riket hade fred och konungen ej
hade något skäl att misstro sina undersåtar, efter som han visste,
hvilka försäkringar de i Söderköping frivilligt gjort honom och
hans arfvingar. Han begärde därför att få höra, huruvida
riksråden hade sig något närmare bekant om »denna handeln» och
om de trodde, att »något skadligt kunde vara på färde genom
onda människors tillskyndelse, det som i längden kunde vara
K. M:t och hela fäderneslandet till undergång och förderf», samt
uppmanade dem att i sådant fall det med trogen förmaning {
tid förekomma. Till sist föreslog han, att rådet samt några de
förnämsta och älsta af adeln och några andra ständer med
anledning häraf skulle sammanträda.
Ej mindre oroande underrättelser ankommo vid samma tid från
Finland. De sändebud, som den svenska regeringen dit affardat,
hindrades af Flemming från att utföra den dem anbefalda räfsten,
och allmogens förtryck fortfor alltså. Deras uppdrag med
afseende på riksdagsbeslutet fick åter den utgången, att den till
Abo samlade finska adeln först lofvade att, om konungen
godkände beslutet, skulle det ej möta något hinder från Finnarnes
sida, men, så snart sändebuden aflägsnat sig, förmåddes största
delen af adeln af Flemming att underteckna en protest mot
riksdagen *). Fullständigt besked om alt detta kunde Karl
visserligen vid denna tid ej hafva erhållit, ty sändebuden voro ej
ännu återkomna,2) men hvad lian förnummit förebådade
tillräckligt att upprätthållandet af Söderköpings beslut inom kort kunde
Forssman, Klubbekriget s. 141.
2) Karl Henrikson skulle vara dragen till Lifland och de båda andra ligga
på Aland, skref han till rådet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
