Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Norsk nationel historieskrifning. I. Af Nils Höjer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORSK NATION-EL HISTORIESKRIFNING.
137
norske kungarnes hof och därmed blef deras konkurrens äfven
inom sagans område öfverväldigande, så att de tryckte ned den
produktion, som annars ofelbart skulle hafva uppstått,
Denna ståndpunkt är i det hela blott en obetydlig
modifikation af Keysers, hvilken lät de isländska sagorna med ens
framspringa fullgångna ur den norska traditionen, så att
isländarne blefvo nedsatta till värdigheten af rena skrifvare. Hans
teori blef icke längre hållbar, sedan man uppvisat en utveckling
inom den isländska sagoskrifningen från oordnade samlingar af
sägner till kritisk och systematisk samarbetning. "Den nya
teorien är naturligtvis i samma mån svårare åtkomlig, som den är
obestämd, då det alltid måste blifva omöjligt att afgöra efter
många hundra års förlopp, hvilket inflytande en folkstam genom
frändskap och umgänge öfvat på en befryndad gren uncler en tid>
som ligger före bägges uppträdande inom litteraturen. Men från
denna tid — det 12:e århundradet — är norrmännens och
is-ländarnes inbördes ställning tämligen klar, och sluter man
därifrån tillbaka, torde man komma till helt andra sannolikheter
än de här nämda.
Då Island redan på^ 1100-talet frambragte en omfattande
litteratur på landets eget språk, upptecknad med en skrift, som
enligt trovärdiga vittnesbörd blifvit af isländarne lånad från
an-glo s a ch ser na med modifikationer efter isländska ljudlagar, men
Norge på eget språk före år 1200 veterligen endast frambragte
rena obetydligheter, upptecknade med en skrift och på ett
tungomål, som stå de isländske så nära, att det understundom kan
vara svårt att afgöra, om man har för sig en isländsk eller norsk
handskrift, och då Norge sedan småningom utbildar en serie af
efterbildningar, men aldrig — på ett undantag när — höjer sig till
själfständig produktion, så torde man vara berättigad att antaga,
att hela rörelsen utgått från Island, hvars innebyggare också af
gammalt stått i långt intimare förbindelse med den vesterländska
odlingens centrum på Britanniens Öar än sina norska stamfränder,
Den norska skriftens själfständiga karaktär vid sidan af den
isländska framgår visserligen icke däraf, att »man i de äldsta
isländska handskrifterna träffar spår af ett noggrannare
ortogra-fiskt studium än i de äldsta norska», eller att äldre isländska
handskrifter hafva ‡>, där norska hafva 5. Sådana mindre
olikheter torde visa sig öfverallt mellan lärare och lärjungar. Det
återstår i allt fäll att bevisa, att tecknet S varit tidigare bru-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
