Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfversigter och granskningar - Svenska akademiens historia 1786—1886. Af Gustaf Ljunggren, anm. af K. F. Werner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
G. LJUNGGREN, SVENSKA AKADEMIENS HISTORIA 1 7 86-1 886. 3 T
behofvet af en språkvårdande »Académie Suédoise», samt att grefve
C. G. Tessin (1754) i »En gammal mans bref til en ung printz»
(sedermera Gustaf III) uttryckt sin önskan om inrättande af en
akademi »endast til vårt talesätts upodling».
Dessa exempel hade kunnat ökas med flera, såsom kan inhemtas
af dr H. Hernlunds läsvärda skrift »Förslag och åtgärder till svenska
skriftspråkets reglerande 1691—1739» (1883). Där anföres bl. a.
(s. 96) att grefve Joh. Lillienstedt 1720 uttalade sig för upprättandet
af en språkvårdande »Societet», liknande dem i Florens, Paris och
Madrid. I Yetenskaps-akademien höllos på 1700-talet flera tal, som
hade svenska språkets vård och uppodling till föremål, t. ex. »Kärt
tal om svenska språkets rykt och upodlande» af Tessin (1746) samt
tal af O. Celsius (1768), just.-kansl. Liljestråle (1784) o. s. v.
Veten-skaps-Societeten i Upsala verkade, så mycket omständigheterna
med-gåfvo, för svenska språkets förbättrande och för utgifvande af en
ordbok, och kan räkna sig till beröm att hafva varit upphof till Ihres
»Glossarium»1). I »Svenska Vetenskaps-akademiens grundreglor» (1741)
angifves svenska språkets uppodlande såsom ett af akademiens
»ögne-märken»2). Förhållandet var enahanda med den 1753 af drottning
Lovisa Ulrika stiftade Vitterhets-akademien, hvars verksamhet dock var
föga fruktbringande.
Omtanke om språket hade, som man ser, icke saknats, då Gustaf
III 1786 stiftade Svenska Akademien med den franska till mönster,
men alla sträfvanden för språkets vård hade saknat en enande
myndighet och kungligt beskydd, hvilket senare den tiden, som bekant, var
af synnerligen stor betydelse.
Gustaf IILs afsigt var därför, enligt stiftelsebrefvet, »att upprätta
ett samhälle eller akademi endast för svenska språket, helgad åt de
ädlaste af alla tidsfördrif: vältaligheten och skaldekonsten». Det
synes dock, som om den redan befintliga Vitterhetsakademien,
upp-lifvad ur sin dvala, utvidgad till sin verksamhet och förbättrad, kunde
hafva motsvarat det syfte som nu afsågs. Att Svenska Akademien likväl
stiftades, kan knappast förklaras genom annat än konungens begär
att lysa och att omgifva sitt namn med en gloria af storhet. Detta
vinner stöd af den meritlista konungen skrifvit öfver sig sjelf i
stiftelsebrefvet, där densamma är aldeles obehöflig och, numera åtminstone,
gör en verkan aldeles motsatt den, som afsetts. Bland de samtida
ansåg grefve A. v. Fersen, som noga iakttog konungens svagheter,
sjelfberömmet olämpligt (I, s. 2 4). Hans tanke delades nog af flere,
som i »Upfostringssälskapets tidningar» 1786 läste urkunden innan
den trycktes i akad:s handlingar.
I stiftelsebrefvet (I, s. 12 o. f.), som delvis till tankegången lärer
påminna om stiftelsebrefvet för franska akademien, lofvar konungen
akademien »särdeles hägn och beskydd» samt att »om något vidrigt
dess medlemmar, såsom ledamöter af denna akademi, liander och
Enl. Schröder, Vet.-Societ:s historia.
2) Se ock dr Hernlunds uppsats: »Svenska tungomålsgillet och dess
förhållande till Vetenskapsakademien» i tidskr. Samlaren, 6:e årg. 1885.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
