Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfversigter och granskningar - Svenska akademiens historia 1786—1886. Af Gustaf Ljunggren, anm. af K. F. Werner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
ÖFVERSIGTER OCH GRANSKNINGAR.
vederfares, det med högsta onåd anse och upptaga». Detta stadfästes
i privilegierna (I, s. 5 8), däri ock bestämdes att akademiens ledamöter
alltid skulle anses »såsom adelige vederlikar».
I »Svenska Akademiens historia» anföres icke exempel på att
akademien hos sin stiftare och beskyddare gjort anspråk på det
senare löftets uppfyllelse, hvarföre här må anföras ett ganska
betecknande fall, då akademien verkligen begärde skydd för en ledamot,
som icke i sin egenskap af akademist, utan såsom privat litteratör,
genom eget förvållande råkade ut för ett kraftigt polemiskt anfall.
Då Thorild i början af 1792 utgifvit den märkliga skriften »Det
enda nödvändiga för et rikes financer», fick Leopold det infallet att
författa och utgifva ett satiriskt »Bref till den store och märkvärdige
författaren Th–hvilken, efter at hafva gjordt sin lagstiftning i
vitterheten, gick och gjorde sitt nödvändiga i financerne», hvari han
sökte göra sig qvick på Thorilds bekostnad, men då satiren var
grundad på falska förutsättningar, hvilkas möjlighet hos en så pass
anspråksfull författare med skäl kan förvåna, så blef Thorild icke svaret
skyldig. Det kom ofördröj ligen i skriften »Uplysning om handelns sanna
frihet» etc., och att det var träffande, framgår af följande.
Till justitierevisionen protokoll, hållet inför konung Gustaf III
d. 5 Mars 1792, anmälte Svenska akademien, att i en af Thorild
författad skrift »Uplysning om handelns sanna frihet» akademiens
ledamot Leopold blifvit »på det mest oförsynta sätt angripen till sitt rygte,
sin heder och borgerliga anseende» och K. Maj : t täcktes befalla
just.-kanslis-embetet, att i anseende till det beskydd, K. M. i nåder
försäkrat akad. »och de i ofvannämnda tidskrift förekomna åtskillige emot
anständighet och goda seder stridande uttryck och det ansvar
boktryckaren Zetterberg genom en så beskaffad skrifts tryckning kan hafva
sig ådragit, foga den embetsåtgärd, som med lag och författningar
är instämmande».
Häraf tyckes tydligen framgå, att akademien ansåg Leopold
berättigad att utan klander utgifva en så oförsynt skrift som »Brefvet»,
hvars titel redan är stridande mot anständighet, men Thorild
oberättigad att gifva svar på tal. Vi återkomma längre ned till
akademiens märkliga rättsbegrepp i fråga om Leopold.
De för akademien under d. 20 Mars 1786 utfärdade stadgarna
(I, s. 2 9 0. f.), upptagna i 58 §§, äro besynnerligt nog, då de gälla
en språkförbättringsiustitution, författade på ett föråldradt språk med
tå, them, then, ther, thes o. s. v. Till förebilder för dessa stadgar
hafva tjenat franska akademiens stadgar och ordningsregler. Prof.
Ljunggren har i de kommentarier, hvarmed han beledsagat de flesta §§,
redogjort för överensstämmelserna med och afvikelserna från de franska
förebilderna samt för öfrigt meddelat många intressanta upplysningar.
Enligt § 22 skulle akademiens »yppersta» och angelägnaste
göromål vara, att arbeta på svenska språkets renhet, styrka och höghet
»så uti vetenskaper, som särdeles i anseende til skaldekonsten och
vältaligheten», äfven den andliga, och rättvisligen lärer icke kunna
nekas att akademien i det stora hela utöfvat ett gynsamt inffytande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
