Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfversigter och granskningar - Recueil des instructions données aux ambassadeurs et ministres de France depuis les traités de Westphalie jusqu’à la révolution française. II. Suède. Avec une introduction et des notes par A. Geffroy, anm. af M. Weibull
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
ÖFVERSIGTER OCH GRANSKNINGAR.
lemnade ej Sverige förrän, såsom han sjelf säger, Channt blifvit
fullkomligt invigd i hans »maximes».
Till Carl X Gustafs historia innehåller samlingen tvänne
aktstycken, instruktionerna för baron d’Avaugour af 1654 27/5 och af
1656 19/3 med dess tillägg. Karakteristiskt är att till efterträdare efter
Chanut, — den lärde ministern hos den lärda drottningen — nu
valdes en krigare, som redan varit Frankrikes representant i
Torstensons och Wrangels armeer: det visar hvad man väntade af Carl
Gustafs tronbestigning. Och hvilket värde man satte på en krigisk
konung af Sverige framgår af instruktionen: han skulle, heter det,
försäkras ej blott om »une amitié de bon allié et d’intérêt d’état, mais
même d’une amitié de frère pleine de confiance et de tendresse».
Ludvig XIY ville följa sin faders föredöme och betrakta Sverige
såsom »Ze principal soutien de la cause commune en Allemagne»; vid
företag där i de begge kronornas intresse ser man i honom »le chef
des entreprises» och man vill gerna dela »lauriers et fortune avec
un prince si accompli. Det var sålunda från begynnelsen mot
Tyskland som Mazarin ville rikta Carl X:s krigslust, och det kändes
säkerligen för kardinalen som en förarglig missräkning, när 1655 just
den eventualitet inträffade, hvilken han med så mycket statsklokt
förutseende sökt förebygga genom kongressen i Lübeck. När därefter
den ene af Frankrikes nordiska bundsförvandter, Sverige, sönderslet
den andra, Polen, återstod för den franska politiken endast att söka
stifta fred mellan dem, för att därefter genom stora subsidieanbud locka
Carl X till att utföra de fälttåg i Tyskland, genom hvilka, såsom det
heter, man ville bereda honom tillfälle att imiter la valeur et la
conduite de ce grand conquérant, le roi Gustave.
Detta är hufvudinnehållet i d’Avaugours andra instruktion af
1656 i mars. Kardinalen hoppas vid denna tid på en fred. Det
franska sändebudet i Berlin de Lombres sändes till Johan Casimir
med fullmakt att bemedla den. D’Avaugour har order att därom
bedja och besvärja Carl X; äfven, om det behöfdes, att med
penningar förmå Johan Casimir till ett raskt beslut. Därefter skall alliansen
med Frankrike afslutas. Det bjudes 400,000, eventuelt 600,000 livres
i subsidier jämte inbrott i Tyskland af en här om 10, eventuelt 20,000
man. En liga af tyska furstar, riktad mot kejsaren, ställes i utsigt.
Eedan har d’Avaugour order att utforska Carl X:s tankar angående
det blifvande kejsarevalet; Carl X skall då enligt d’Avaugours
skrifvelse till kardinal Mazarin 1657 19/4 (XLII not) ha svarat »att han
ville förbinda sig med Frankrike för att utestänga det habsburgska
huset; önskade konungen af Frankrike kejsartronen för sig, ville han
förhjelpa honom till densamma, ty att kejsaren måste vara katolik,
det insåge han väl.» Har väl nu Carl X också menat hvad han sagt?
Ville han verkligen låta Ludvig XIV bestiga Tysklands kejsaretron?
Det skulle föra för långt att följa politikens alla växlingar
under Carl XI:s regering, sådane de visa sig i dessa instruktioner,
instruktionerna för Terlon, Arnauld de Pomponne, Feuquière, Bazin
de Baudeville och slutligen, efter det förbindelserna återknutits 1691,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
