Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Norsk nationel historieskrifning. II. Af Nils Höjer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218
NILS HÖJER.
ställes, i trots af alla starka uttryck vid framhållandet af hans
förtjänster, som en af de många, som i Norge arbetat för
oafhängighet och skilsmässa från Danmark, under det att han i
själfva verket var primus motor eller den såningsman, som väckte
hela rörelsen till lif, fast arbetets ledning för en tid gick honom
ur händerna på våren och sommaren 1814.
D:r Nielsen erkänner själf att Herman Wedels fader kan
likaväl räknas som dansk som norrman. Den omständigheten,
att han stundom i sina bref brukar norska ord, som ej förekomma
i Danmark, bevisar naturligtvis intet häremot, då detta är något,
som händer hvarje människa som en tid vistats fen trakt med
afvikande språkbruk från det i hans hembygd gällande. Det
kan utan tvifvel sägas om alla danska ämbetsmän, som en tid
vistats i Norge, likasom i våra dagar om alla uppsvenskar, som
en tid vistats i Skåne eller Danmark eller Norge. Men kan
man ej anse fadren som norrman i motsättning till dansk, har
man ej häller grund att så betrakta sonen, som föddes i
Frankrike och af de 26 1/2 första åren af sitt lif tillbragte de 17 i
utlandet (Italien, Holland och England) och 8—9 i Danmark.
Hans moder var visserligen1 norska (af den ursprungligen svenska
slägten Storm), men äfven hon hade sannolikt lefvat sin mesta
tid i Danmark och utlandet och efter skilsmässan från sin man
slog hon sig också ner i Danmark, där hon hade fränder och
vänner och väl kände sig mest hemmastadd. Det var
förmodligen på grund af modrens inflytande, som Herman Wedel vid
13 års ålder kunde få det vitsordet, att ban likasom sina öfriga
syskon »talade så ren danska, som om ban kommit från
Danmark i går» (sid. 23, not. 1). Då författaren (å sid. 85) omtalar
att Herman Wedel enligt traditionen skulle under sin vistelse i
Köpenhamn velat »redan genom sitt kraftiga handtag antyda, att
man hade en Norges son framför sig», så kan man icke
tillbaka-hålla en liten misstanke, att denna tradition icke är så alldeles
oförfalskad, ty hvad man än må säga om grefve Wedel, någon
chauvin var han icke. Af dubbelt skäl kan nian ej häller
antaga, att Wedel lefvat i det intima förhållande till det utdöende
»Norske selskab» i Köpenhamn, som förf. antager. För det
första skulle väl efter all sannolikhet någon notis därom kommit
till eftervärlden, om en så förnäm gäst plägat besöka sällskapets
sammanträden, och för det andra var han väl genom den tidens
uppfattning af det för en förnäm inan passande utesluten från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
