Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Norsk nationel historieskrifning. II. Af Nils Höjer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORSK NATION EL HISTORIESKRIFNING.
219
»tolvskillingsbollen» i sällskapets rökiga lokal. Författaren säger
själf, att grefvens »ekonomiska ställning icke var så glänsande,
att han utan betänklighet skulle kunna bjuda någon ung dam
sin hand i de samfundsklasser, till hvilka han var hänvisad att
söka sin brud.» Utan tvifvel var han lika mycket hänvisad till
samma klasser i fråga om umgänge, särskildt vid den tid, då
han lefde som handsekreterare i grefve Schimmelmans hus.1)
Annorlunda blef förhållandet väl sannolikt först då han kom
till Norge, där ingen egentlig aristokrati fans.
Det var nog Jarlsbergs grefskap, eller den tillfälliga
omständigheten, att han hade sitt arfvegods i Norge, som gjorde
Wedel till norrman, och intet annat. Och samma omständighet
jämte hans eminenta politiska snille och hans engelska uppfostran
gjorde honom också till en ledare för den nationela väckelsen i
Norge. Icke den omständigheten, att han var norrman, utan
den omständigheten, att han icke var norrman, ledde honom till
befrielseverket, ty detta medförde att han hvarken delade
norrmännens undersåtliga vördnad och kärlek till det oldenburgska
konungahuset eller deras hat till Sverige. Personlig äregirighet
har väl också gjort sitt till, då hans ställning som landets störste
godsegare gaf honom en naturlig ledarerol i händelse af en
brytning med Danmark, detta så mycket mera som han egde ett
större politiskt mod än någon af sina landsmän.
För länge sedan har Yngvar Nielsen i en mycket detaljerad
framställning2) uppvisat arten af de underhandlingar, som från
svensk sida bedrefvos i Norge under Gustaf III:s tid för att
egga norrmännen till affall från Danmark. Däraf framgår
otvetydigt, att den stora svenska ifvern till en förening ined Norge
eller ett införlifvande af Sverige och Norge till en stat å norsk
sida möttes med en afgjord köld, ehuru man visserligen,
synnerligast i gränstrakterna, var »missnöjd» öfver de ständiga krigen
med Sverige eller den ständigt hotande krigsfaran. Att verkligen
en och annan man af betydenhet inlät sig i stämplingar med
1) Statsråd Vogt, som en tid arbetade i samma verk som Wedel, omtalar i
följande ord deras bekantskap: »I den sidste Halvdel af 1802 gjorde jeg for
første Gang Bekjendtskab mèd Grev H. Wedel-Jarlsberg, som da var
Privat-seeretær hos Schimmelmann og boede i Huset hos denne. Vi nærmede os
hinanden dog ikke synderligt. Han leverede mig til Reenskrifning visse
Embeds-opsatser af Schimmelmann». Vogts Optegnelser sid. 16.
2) Gustaf !!I:s norske politik i (Norsk) Hist. Tidsk. Anden Række, B. 1:
h. 1 och 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
