Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STRÖDDA BIDRAG TILL 8VENSKA STATSSKICKETS IIISTORIA. 305
Utskottets ledamot, kammarherre Axel Gabriel Silfverstolpe,
uppläste då ett anförande, hvari han sökte besvara den frågan,
huruvida den delen af det i både Sveriges och Norges
Grundlagar stadgade behandlingssätt af konstitutionsfrågor, att de, efter
beredning vid en Riksdag, borde hvila till en annan, vore
till-lämplig på de frågor, af hvilka sjelfva sambandet mellan Sverige
och Norge berodde. Svaret blef, att de till sin natur vore
sådana, att de icke behöfde, och ej ens borde så behandlas:
Sveriges och Norges förhållande till hvarandra vore nämligen icke
borgerligt, utan politiskt; de båda nationernas intressen kunde
icke vara på långt när så förbundna, så i hvarandra inväfda,
som individernas i en nation, hvilken ovilkorligen utgjorde ett helt;
sambandet mellan staterna måste således vara underkastadt
even-tuela skiften, äfven sådana, som icke af någondera staten berodde;
de båda nationerna kunde af yttre omständigheter lösrifvas från
hvarandra, så länge ännu ej ett fullständigt samhällskontrakt,
lika gällande för alla Skandinaviens invånare, tryckt på hvarjes
intresse stämpeln af införlifning med det helas; af allt detta
följde, att de nu framstälda stadganden för sambandet mellan
de båda nationerna omöjligen kunde tänkas så orubbliga, som
stadgandena rörande hvartdera rikets inre samhällighet; och af
denna »understundom oförekomligen rubbliga beskaffenhet» följde
åter, att all uppskofstid för afgörandet af sådana stadganden,
som rörde bägge staternas förening, vore, icke tillfålligen för
denna tidpunkt, utan i sin grund stridande mot ändamålet; att
den skulle när som helst kunna vara vådlig i afseende på
staternas sammanhållande och illa beräknad i afseende på
möjligheten och förhoppningarna att allt mer tillknyta föreningsbandet.
I följd häraf borde ock det nya, vid våra Grundlagars
upprättande oförutsedda, eller åtminstone icke då trodda, förhållande,
som uppkommit mellan Sverige och Norge, i en särskild lag
uppfattas och fastställas, på det, i den oförmodade och
beklagliga, men visserligen tänkbara, händelsen af föreningsbandets
upplösning, Sveriges enskilda konstitution ej måtte då å nyo
behöfva förändring för att vidmakthålla hvardera staten vid def
skick densamma såsom särskild var ämnad att ega.
Mot denna argumentation i och för sig hafva vi intet att
invända. Men i det fallet lemnar den visserligen ett berättigadt
skäl till anmärkning, att den lemnade alldeles å sido den fråga,
som härvidlag var sjelfva hufvudfrågan, nämligen den, huruvida
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
