Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Strödda bidrag till svenska statsskickets historia, IV. Sättet för Riksaktens antagande 1815. Af Oscar Alin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STRÖDDA BIDRAG TILL 8VENSKA STATSSKICKETS IIISTORIA. 313
kunde i rent Svenska mål fatta gällande beslut mot de Svenska
Statsrådens enhälliga mening. — Om stadganden, som inneburo
dylikt förhållande, kunde Konstitutions-Utskottet förklara, att
de »ej medförde någon rubbning eller ändring i Sveriges
Grund-lagan), eller att de, såsom det ock hette, voro »i fullkomlig
öfverensstämmelse med de Svenska Grundlagarnes därmed i
sammanhang stående stadganden»!1)
Att Utskottet ansåg sig kunna utan särskild motivering
under samma omdömen inbegripa den paragraf i Norska
Grundlagen, som handlade om val af förmyndare (§ 43), likasom den,
som rörde val af nytt Konungahus (§ 48), berodde naturligtvis
därpå, att hvad det förut yttrat om det föreslagna sättet för val
af Tronföljare ansågs ega tillämpning äfven här. Samma
anmärkningar, som kunna göras mot det resultat, hvartill Utskottet
i frågan om Tronföljarevalet hade kommit, gälla ock i afseende
pà dess åsigt rörande öfverensstämmelsen mellan de Svenska
Grundlagarne ocli de nya stadgandena om Konunga- och
Förmyndare-val, men i afseende på detta sistnämda stadgande kan
ytterligare den anmärkningen göras, att dess antagande skulle
omöjliggöra tillämpningen af hvad i § 62 af Svenska
Riksdagsordningen var bestämdt om den tid, inom hvilken Förmyndaren
eller Förmyndarne skulle vara tillsatta (»inom sju dagars förlopp
efter Riksdagens öppnande å Rikssalen»).
I § 47 af Norska Grundlagen hade det slutligen lyckats
Utskottets »noga pröfning» att finna en punkt, som enligt dess
åsigt icke öfverensstämde med de Svenska Grundlagarne. Denna
paragraf lydde i sitt första moment sålunda: »Den omyndige
Konungens uppfostran bör, i händelse hans fader icke derom
efterlemnat något skriftligt stadgande, handhafvas på det i §§ 7 /
och 43 föreskrifna sätt». Härom yttrades i Utskottets
betänkande: »Utskottet har ’trott sig böra1 tillstyrka föreskrifterna i
denna §, men dock dervid till Riksens Ständers uppmärksamhet
framställa, att, enligt den Svenska Grundlagen, den omyndige
Konungens uppfostran skötes af den lagligen tillsatte
förmyndaren, och att något särskildt stadgande i detta afseende af den
döde Konungen är utan all kraft»2).
1) Jfr Konstitutions-Utskottets mem. 1856—8 N:o 8 och 1859—60 N:o 24.
2) I Utskottets protokoll för den 21 april heter det: — — »Vid 44 § N.
Grl. fans intet hinder att tillstyrka dess intagande i Riksakten.
Vid den 47 § N. Grl. likaledes, dock borde därvid anmärkas, att enligt
den Svenska Grandlagen den omyndige Konungens uppfostran skötes af
förmyndaren, och att den döde Konungens föreskrift är utan all gällande kraft".
Hist. Tidskrift 1887. 23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
