Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MANKELL, FÄLTTÅGET I NORGE ÅR 18 14.
6r
skarnes uppställning bör tillskrifvas den omständigheten, att
Seyer-sted, »norska arméns bästa hufvud», sedan februari varit frånvarande i
Trondhjem och först 20 juli inträffade i högqvarteret i Moss. Kapten
Mankell känner väl general Seyersteds svaromål på aktörs spörsmål
till honom i Staffeldts process, hvarför man ej sörjt för pålitliga
underrättelser från det af svenskarne besatta landet. Han uttrycker
i detta svar sitt sublima förakt för alla rapporter af gemena soldater
och enfaldiga bönder och menar, att spioner af konseqvens och
trovärdighet måste betalas med guld ur fulla händer och ej med
värdelösa bankosedlar, som Norge kunde prestera. Att inga ordentliga
spionunderrättelser kommit generalkommandot till handa, tillskrifver
han därför den omständigheten, att ej »ämbetsmän och andra
upplysta invånare i de af fienden besatta distrikten ... a/ egen drift
meddelat sådana underrättelser». »När nämda personer ej af egen drift
och utan vår tillskyndelse ville förse oss med sådana underrättelser,
så är det väl tämligen evident, att det var omöjligt för oss att
erhålla dem» (Morgenstjerne, I, s. 172 o. f.). Under sådana
omständigheter betyder det väl ej synnerligt, att generalen säger sig hafva
strax före krigets utbrott föreslagit att i staben upprätta en afdelning
för hemliga underrättelser.
»Den norska arméns bästa hufvud» går för öfrigt icke så fri i
de af kapten Mankell såsom säkra källskrifter annars begagnade
arbeten. Ræder räknar honom bland »kortsynede, bornerte Folk», »en
man, som gält och dessvärre ännu gäller för ett stort ljus», och
anmärker med rätta, att »denne Norges store Strategoge havde glemt i
sin Defensionsplan, at Norge kunde angribes fra Søsiden» (Tvende
Breve, s. 7, 8). Kapten Meydell erkänner visserligen hans goda
kunskaper, men tillägger: »Her kan jeg blot anmærke, at gigtiske
Tilfælde, Hypochondrie og lignende Svagheder almindelig svække
Aanden og hos disse Folk . . . tør man sjelden vente Energie og
Kraft». Steigentesch anmärker om honom, att han var stark i teorien
och förde kriget i böckerna (Bergman-Schinkel VIII, s. 193).
Det är i synnerhet följande sex missgrepp, för hvilka Kristian
Fredrik drages till ansvar i kapten Mankells bok — utom alla förut
nämda underlåtenhetssynder med hänsyn till krigets förberedelser:
1) att han icke gjorde ett infall i Sverige (sid. 35), 2) att han ej
försvarade Svinesund och Tistedalen (sid. 48 och 49), 3) att han
föranledde Fredrikstads kapitulation (sid. 49 och 72), 4) att han
retirerade från Rakkestad (sid. 77 och 78), 5) att han öfvergaf
On-stadsund (sid. 102 o. f.), 6) att han slöt konventionen i Moss utan
militärisk nödvändighet och därvid förde det stackars norska folket
bakom ljuset (sid. 112 o. f.).
Författaren omnämner själf, att kapten Meydell ifrigt förordar
ett infall i Sverige redan under vintern; det är därför högst
märkeligt, att det alldeles undgått författaren, att Meydell på ifrågavarande
ställe riktar sin kritik mot Kristian Fredriks generaler och i
synnerhet mot Seyersted, hvars försvarsplan inledes med en utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
