Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfversigter och granskningar - Fälttåget i Norge år 1814. Kritisk belysning af J. Mankell. Anm. af Nils Höjer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7 o
ÖFVERSIGTER OCH GRANSKNINGAR.
på 4 sidor, hvarför intet anfall på Sverige bör göras. Då nu denna
försvarsplan blifvit antagen i samråd med samtliga de södra
brigadernas chefer, så synes man icke behöfva insinuera några »politiska
grunder, som hindrade Kristian Fredrik att tillgripa offensiven».
Ehuru Meydell 1815 intygade, att »vore Generaler og Stabsofficierer
have beständig været imod et Indfald i Sverrig», och att »en vis
Stabsofficier (Seyersted) paastod med den største Haardnakkenhed, at
der ikke maatte gjøres noget Indfald i Sverrig», så förleddes han
emellertid 1860 att i sina Oplysninger (Norskt Maanedsskr. 1860,
s. 381) framkasta den orimliga misstanken, att denna del af
Seyer-steds plan skulle (i aug. 1813) hafva blifvit skrifven mot hans
öfvertygelse på Kristian Fredriks befallning. Det är tydligen detta
antagande — mig endast förklarligt genom nämda författares
ambitionsraseri —, som vinner nåd hos kapten Mankell och upptages som
historisk sanning.
Samma anmärkning, som här blifvit framstäld, gäller naturligtvis
äfven om försvaret af Sviiiesund och Tistedalen, som icke ingick i
Seyersteds plan och för öfrigt efter all sannolikhet skulle hafva
föranledt en förändring af den sveuska operationsplanen med större
trupptransporter öfver hafvet till västra sidan af Kristianiafjorden,
såsom Lefrén och Essen föreslagit.
Synnerligen hårdt blir Kristian Fredrik .klandrad därför att han
uraktlåtit att förstärka Fredrikstads fästningsverk och dit förlägga en
del af den norska hären. »Ty därigenom skulle kustvägen för den
svenska hären blifvit spärrad och den norska armén i alla händelser
fått ett säkert stöd i sin högra flank» (sid. 49). Om denna fästning
säger författarens stora auktoritet Sørensen, hvars omdöme i denna
sak alldeles förbigås, följande: »Som Landfæstning er den ikke
bru-gelig. Den egentlige Hovedfæstning, som ligger Syd for Glommen,
er en af Træhuse tæt bygget By, udenom hvis yderste Rækker der
løber en Vold, som er saa lav, at den ikke formaaer at skjule
Hu-senes nederste Stokværk og paa flere Steder ikke engång kan skjænke
Forsvarerne Dækning, selv om disse ligge paa Knæe. Naturligviis
havde man aldrig villet anvende Noget paa denne Fæstnings
Ud-styrelse til Forsvar mod Land». General Seyersted gifver en nästan
ännu värre beskrifning (Morgenstjerne I, s. 163, 164) och försäkrar:
«Fæstningen var virkelig ikke til at holde længe».
Emellertid försäkrar kapten Mankell, att Seyersted ansåg, att
fästningens brister »kunnat afhjälpas genom hufuudvallens höjande
och uppförandet af ett högvärn (cavailler) på den bastion, som vette
mot Kragerön». Denna försäkran, som naturligtvis afser att framhålla
så mycket starkare uraktlåtenheten att förstärka fästningen, grundar
sig på följande yttrande af Seyersted: »Hvad kunde den
uforhold-mæssige Multiplication af Udenværker hjælpe, (som vilde have
borttaget Trediedelen af den hele Armee, naar de behørig skulle
be-sættes), hvilke de i Fredrikstad stationerede Ingenieurer i de senere
Tider have auvændt Bekostninger paa — —? Havde man i dets
Sted forhøiet Hovedvolden, og anlagt en Cavailler paa den Bastion,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
