Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MANKELL, FÄLTTÅGET I NORGE ÅR 18 14.
6r
som vender imod Kragerøen, havde det udentvivl vceret
hensigts-mæssigere».
Men författaren går än längre: »Äfven fästningens föregående
kommendant (öfverste Mecklenburg) hade på våren framhållit
nödvändigheten af dess förstärkning, men i följd däraf råkat i onåd och
måst lemna befälet åt Hals». Härmed säger författaren således, att
Seyersted till och med yrkat fästningens förstärkande. Läsaren kan
af föregående citat inhemta på hvilken grund.
För öfrigt är det knapt rätt, att Mecklenburg i följd af sitt
yrkande råkat i onåd. Sörensen uppger, att Kristian Fredrik
har-mades öfver att Mecklenburg blottade hvad som ej stod att rätta,
och att följden blef, att han afgick och Hals utnämdes under den
tysta förutsättningen, att fästningen ej kunde försvaras. Meydell
berättar i sina Oplysninger, att Mecklenburg själf begärt sitt afsked,
då han till svar på sina föreställningar att han ej kunde försvara
fästningen, om man fortfor att föra nödiga förnödenheter därifrån,
erhöll det besked, att om han icke såg sig i stånd att försvara
fästningen, skulle man nog finna en man, som ville och kunde
försvara den.
Författaren berättar vidare om kapitulationen, att Kristian Fredrik
gaf befallning om fästningens utrymmande, hvilken dock framkom
för sent, enär den först följande dag afsändes (sid. 67). I en not
upplyser förf., att denna befallning, enligt Meydells Oplysninger
sid. 375, blott innehållit order att om möjligt rädda garnisonen, då
uppgifoandet redan förut öfverenskommits. Härmed förhåller sig nu
visserligen så, att den mycket omtalade ordern från Kristian Fredrik
icke gärna kan hafva innehållit något annat än en uppfordran att
söka rädda garnisonen, således att kapitulera i någorlunda god tid,
och förr än fästningen fullständigt inneslutits. Men kapten Mankell
glömmer att omtala, att satsen »då uppgifvandet redan förut
öfverenskommits» uteslutande grundar sig på en gissning af Meydell, i sin
ordning grundad på en muntlig utsago af Hals, att en af Kristians
adjutanter skulle sagt honom, att det ej kunde blifva fråga om att
försvara fästningen. Äfven om detta är sant, så hindrar det icke,
att kapitulationen kunnat komma som en öfverraskning för Kristian
Fredrik, då ju fästningen gaf sig, innan en enda man hade visat sig
från landsidan. Och det är falskt att angifva som ett skrymteri
Kristian Fredriks anförande af Fredrikstads fall såsom grund till
reträtten från Rakkestad och längre fram vapnens nedläggande, ty
det var enligt Seyersteds försvarsplan just för att draga fienden ifrån
denna svaga fästning, hvilken ej kunde försvaras mot en ordentlig
belägring, som koncentreringen skedde vid Rakkestad och man
beredde sig till ett slag.
Emellertid beledsagar författaren fästningens fall med följande
patetiska uttalande: »De fleste norrmän intogos af sorg och dystra
farhågor för framtiden, när de erforo den oförutsedda motgången.
Blott en enda betraktade den med likgiltighet, och denne var deras
egen konung, hvilken till och med senare icke aktade för rof att an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
