Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
W. E. SVEDELIUS
Detta skulle väl kunna sägas om allt vetande, så vida som
den mänskliga kunskapsförmågan icke kan uppfatta någonting,
oberoende af tidens begrepp. Men förhållandet är dock olika
för olika arter af kunskap. Människan kan icke försätta sin
egen tänkande verksamhet utanför tiden, men hon kan betrakta
föremålen på ett sådant sätt, att om ingen tid vore, skulle dessa
föremål vara alldeles desamma, som de nu äro. Naturens alster
behöfde icke vara annorlunda beskaffade än de äro, fastän
människans föreställning om en fortlöpande tid icke vore sådan han
är: en nödvändig förutsättning för människans förmåga att
någonting förnimma. Men så snart hon betraktar föremålen med
afseende derpå, att något eger bestånd och något förändras, då
står hon icke blott sjelf inom tiden, men hon binder äfven
sin betraktelses föremål vid tidens begrepp. Hon betraktar
föremålen, sådana de voro vid en viss tidpunkt eller i ett
visst tidehvarf, och hurudana de blifvit, medan tiden gick sin
gång. Med ett sådant betraktelsesätt blifver vetenskapen
historisk.
På detta sätt kan ej blott all erfarenhetens vetenskap blifva
historisk under vissa förhållanden, men äfven de rationella
vetenskaperna, filosofien och matematiken, kunna antaga en historisk
karakter. Dessa vetenskaper äro icke heller alldeles skilda från
erfarenheten. Filosofen frambringar icke filosofien, förr än han
har erfarit, att han sjelf besitter en tänkares förmåga, och
matematikens tänkare besitta icke en skapares förmåga att
frambringa t. ex. triangeln, men hela den fortgående utvecklingen af
dessa vetenskaper beror dock af tankens egen verksamhet utan
något föreliggande, yttre material. Men de ingå likväl i tidens
vetenskap, i historien, så snart filosofen begrundar den filosofiska
tanken, sådan denna har visat sig vara på vissa tider, hos
tänkare, som då tänkte, och huru ur tankar, som då tänktes,
föddes nya tankar. Det vet hvar och en, som eger om också
blott den ytligaste kunskap om hvad ett filosofiskt studium är,
hvilken stor beståndsdel i detta studium filosofiens egen historia
utgör. Men den rationella karakteren är bevarad dermed, att
ämnet, som bearbetas under vetenskapens rörelse genom tiderna,
ligger innanför eller utanför eller ofvanför all erfarenhet. Sak
samma med den rena matematiken, som väl kan historiskt
beskrifva, huru outveckladt det matematiska vetandet fordom var
och huru dess innehåll har utbredt sig i oändlighet, men detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
