Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM HISTORISK VETENSKAP OCH HISTORISKA STUDIER
5.’{
har dock skett på rationell väg, ej fästadt vid naturens alster,
ej vid människors handlingar och öden.
Så kan historisk vetenskap finnas öfrer allt, men det
vetande, som vanligtvis får bära det historiska namnet, är det,
som handlar om företeelser i det mänskliga lifvet, hvilka
föranledas af handlingar, som af människor utföras. Geijer yttrar
på ett ställe i sina skrifter: »Om någonting är klart af historien,
så är det detta, att det personliga i henne är vigtigast. Hon är
ej en följd af satser och sanningar, utan af vilja och handlingar».1
Detta måste betyda, att man begriper icke sakerna, så länge
man icke känner personerna, som gjorde dem. Det skulle kunna
finnas en art af historia, som kunde kallas den historiska
antropologien. Föremålet vore då de historiska personernas
själsutveckling och att lära känna den mänskliga naturens
rörelser i deras lif. Det veta vi ju, att anden aldrig hvilar;
han rörer sig i ständig utveckling, vi äro ej alldeles de samma
i dag som vi voro i går, och morgondagen skulle åter se oss
annorlunda, om ögats styrka förslog att urskilja den sig
småningom utvecklande skilnaden. Men det är svårt att följa
förändringarne, icke blott derföre, att de icke utgöras af hastiga,
i ögonen fallande afbrott, men äfven derföre, att inflytelser, som
bestämma utvecklingen, kunna vara många till antal och skilda
till upphof och art, olika hos olika personer och verkande på
olika .sätt. Dessa inflytelser dölja sig lätt för betraktarens blick
och röra sig än med än mot hvarandra i olika riktningar, ur
hvilka karakteren framgår, som speglar sin bild i handlingarna.
Denna del af historien har ett alldeles bottenlöst djup. Den
leder ända in i menniskohjertats doldaste vinklar och skulle, om
den mäktade utföra sitt verk, lägga i dagen själens organism,
likasom anatomen skär upp kroppens inelfvor och fysiologen på
vivisektionernas väg tränger in i det kroppsliga lifvets verkstad.
Men djupet öppnar sig icke gerna, kunskapens källa är fattig
och förmågan är svag. Dock vill vettgirigheten gerna gå på den
vägen och alldeles i blinda mörkret behöfver hon icke vandra.
Man ser ett och annat, man ser att människan under skilda
perioder på.sin lefnads bana icke var alltid den samma och man
upptäcker de stora, de allmänna dragen, som bestämde
utvecklingens gång. Det låter sig göra att anställa en art andliga
1 Svenska folkets historia, d. 2, s. 241 i Samlade skrifter (1852).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
