Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
W. E. SVEDELIUS
ined hvarandra. 1 En annan sida af samma betraktelse är den,
som angår staternas inre rättsförfattning, hvilken historia blifver
dubbel, sysselsättande sig antingen med lagstiftningen för
enskilda medborgares rättsförhållanden eller med lagarne, som
stiftas för statens organisation, statsrättens historia. Och på
båda ställena kan historien fästa sig antingen vid lagarnes
innehåll eller vid sättet, huru det tillgick att dessa lagar stiftades,
hvilka personerna voro, som dervid arbetade. Och betraktelsen
kan äfven utsträckas till lagarnes tillämpning. Det kan blifva
en historia icke blott om lagstiftningen, men äfven om
laglydnaden.
Men huru vidt omfattande blifver ej på detta sätt historiens
både omfång och innehåll? Huru öfverväxer hon icke hvarje
historieskrifvares förmåga? All historia, som finnes beskrifven,
är blott fragmenter af historien i dess helhet. Ty ingen
människa har tid under sitt förflytande lif eller rum i sitt förstånd
för allt lärorikt, som i vetenskapen finnes. Man måste
inskränka sig till det, som befinnes vara företrädesvis märkvärdigt.
Dock må man icke förakta det lilla i lifvet, det oansenliga. Huru
mycket bättre skulle vi icke känna mänsklighetens gång genom
tiderna, om vi kände hvarje människas?
Med statens historia införlifvar sig folkets, såvida som staten
icke finnes utan folket, men alldeles samma sak äro de historiska
begreppen likväl icke. Statens historia kan blifva en skildring
af formerna, hvilka voro bestämmande for folkets lif i staten,
och i denna historia ingå de allmänna förhållanden, hvarunder
detta lifvet lefves. Men historien om folket skulle då närmast
handla om gerningar, som af folket utfördes. Statens historia
skulle handla om lagar, inrättningar, lefnadsställningar, seder
och bildning; folkens historia åter skulle handla om öden, som
träffade de lefvande personerna, eller gerningar, som de gjorde.
Hvilket som helst af dessa historiens olika stycken en
forskare företager till behandling, återkommer vetenskapens
omätlighet. Men derom gäller, att om också man icke kan uttömma
ämnet ända till dess djupaste grund, bör dock forskningen sträcka
sig ned åt djupet och åt olika sidostycken, med hvilka ämnet
kommer i beröring. Kan man icke göra framställningen allsidig,
1 Se t. es. de båda titlarne på det stora verket af Laurent: »Histoire du
droit des gens» och »Études sur 1’histoire de 1’humanité».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
