Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
MARTIN WEIBULL
hertiginnan de Longueville och höll alla dagar långa konferenser
ined den spanske ministern och rikshofmästaren Ulfeld.
I detta sammanhang är det nu, som i memoirerna framlägges
den skildring af Bourdelot och hans förhållande till drottning
Kristina, hvilken inom den historiska literaturen finnes
inregistrerad utan invändning såsom den opartiska och sanna.
Enligt denna är Bourdelot vid denna tidpunkt att betrakta
såsom Sveriges egentlige regent. Hans ynnest hos drottningen,
heter det nämligen, är sådan, att det väl kan sägas, att det är
han, som styrer riket. I följd däraf är han också ett föremål
för det ytterligaste hat, icke blott af rikets store utan af alla
svenskar, hela det svenska folket. En gång hade man varit i
begrepp att kasta honom i strömmen, då han i sin bärstol
passerade förbi.
Han vågade ej längre visa sig, utan omgifven af ett starkt följe.
De store klagade öfver, att han hindrade dem från tillträde till
drottningens person, att de ej mera finge se henne, och verkligen,
intygas det, visade hon sig också numera mycket sällan; nästan
aldrig höll hon offentliga måltider. De förändringar han infört i
hofvet ökade äfven i hög grad allmänna hatet. Man sade öppet,
att han ej vore annat än en charlatan, att han alldeles ej förstode
någon medicin, att han ombragt alla de rådsherrar, som han
skött under deras sjukdom. Adeln till och med, heter det, var
besluten att bönfalla drottningen om att aflägsna honom från sin
person och ej anförtro sin helsa åt en sådan, som alldeles icke
var läkare. Det var att frukta, att allt detta kunde föra med
sig oroligheter i riket. Drottningen däremot hyste om honom
en så hög tanke, att hon i honom såg århundradets förnämste
man, ej blott inom den medicinska vetenskapen utan öfverhufvud
inom alla vetenskaper: därför var det att förutse, att hon ej lätt
skulle förmås att gifva efter för den lidelsefulla förbittringen mot
honom, och denna hade nått sin yttersta höjd.1
Detta är sä att säga den presentation, som Mémoires de
Picques gifva åt Bourdelot. Men är nu också denna skildring
riktig och opartisk? Är väl allt det sant, som här säges om
1 Mémoires III, 92—93. Vi återgifva här nägra ställen. »Alors ön pouvoit
(lire que e’estoit lui qui gonvernoit, de quoy tous les grands du royanme avoient
eonceu une ejtrème animosité eontre luv: il estoit generalement hav de toue les
Snédois.....Car Sa Majcsté avoit une si grande opinion de son scavoir qu’elle
le considéroit conmie le premier homme du siècle, non seulement en médecine,
mais aussi en toute antre science et ön prevovoit qu’elle ne ploveroit pas
aisé-ment à la passion des siens qui estoit eitrème».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
