Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM MÉMOIRES DE CHANITT
141
Bourdelot och drottning Kristina? Har väl hon, som en gångr
såsom hon sjelf bekänner, var så. afundsjuk om sin makt i fråga
om Axel Oxenstjerna, nu utan vidare lemnat den åt Pierre
Bourdelot? Och har väl den store rikskanslern, som med sin son Erik,
hvilken nu inträdt i riksrådet, just vid denna tid återvinner ett
större inflytande på regeringen än förr, verkligen haft till rival
den franske läkaren? Våra egna historiska källor veta ingenting
härom. De veta, att främlingarne i drottning Kristinas hof i
allmänhet voro långt ifrån väl sedda \ tvärtom; men de känna
ej till något så beskaffadt hat, som det här skildrade, de känna
ej till någon sådan hotande siciliansk aftonsång i Stockholm,
som just för Bourdelots skull, såsom förut omtaladt, Picques tror
sig kunna förutse. De veta i fråga om Bourdelot, att han stod i
ett vänligt förhållande till män, sådane som tronföljaren Karl
Gustaf, Klas Tott 2, Johannes Mathias med flera. De veta, att
under den tid han utöfvat sitt yrke som läkare i Sverige flera
riksråd dött, helst under det ovanligt sjukliga året 1652 med dess
många frossor, men det nämnes icke här, att de blifvit ombragta
af Bourdelot. De veta ingenting om att Sveriges adel lagt sig i
frågan, hvilken läkare drottningen ville åt sig utvälja, eller att
den uttalat något omdöme om Bourdelots medicinska skicklighet.
Men de veta genom drottningens egna ord, att hon betraktat
honom som sitt lifs räddare.3 Hvad drottning Kristinas om-
1 När P. Juel] berättar, att Saumaise, Du Rietz, drottningens förste
lifme-dicus och Freinsheim, hennes bibliotekarie afresa från Sverige med hustrur och
barn, säger han att så sfor anledning de hafva att prisa drottningens liberalitet
»saa dragé de dog malcontents bort formedclst denne Nations Incivilitet mod
Fremmede». P. Juel 1651 ’%.
2 Det heter visserligen på ett ställe hos Fryxell (IX. 169) att »af den
het-lefrade Totten blef han en gång till och med trakterad med käpprapp»: på ett
annat ställe (X, 28) hafva käpprappen förvandlats till »en örfil». Häckström
(XIII, 381) omskrifver: »då Bourdelot, förlitande sig på drottningens ynnest hade
retat Tott, bevärdigade denne honom visserligen icke med en utmaning, men
trakterade honom i stället med käpprnpp». Källan har endast orden: »denne
Bourdelot fick sedan käpprapp af unga Totten, fältmarskalkens son, som nu börjat
blifva högsta hönset i korgen hos drottningen». Och denna källa? De jämte
Dr. Kristinas tider etc. ur Dalinska samlingarne hemtade Anteckningar rörande
K. Gustaf Adolf den store (Handl. till Sk:s Hist. VIII, 41—42) d. v. s. 100 år
efter sammanskrifna lösa uppgifter, medan en samtida källa,
Munthelii-Lnger-cronas bref till Carl Gustaf (1653 19/2) upplyser oss om, att Tott, då han
begynte »blifva högsta hönset i korgen», såsom uttrycket där Br, just »förmedelst
Bourdelot kom i stor credit» såsom Lagercronas uttryck lyder. Bourdelot var ej
en man, som behandlades med käpprapp, och Klas Tott ej heller mannen att gifva
honom sådane. Hans sak var att duellera.
3 Annu 1679 erinrar sig drottning Kristina sin tacksamhetsskuld, då hon
skrifver till honom: »je vons remercie du zèle et de 1’affection que vous
témoig-nez ponr ma santé, aussi-bien que des conseils que vous me donnez poiir sa con-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
