Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268
STRÖDDA MEDDELANDEN OCH AKTSTYCKEN
till Finland, och det tillhör sålunda upprorets tidigaste skede. Som
besittningstagandet af Vadstena, Stägeborgs och Leckö slott äfven
omtalas, torde det kunna hänföras till början af augusti 1568. Sjelfva
akten, som har formen af ett öppet bref, är stäld till ständerna i
Vestmanland och Vesterås stift och innehåller en uppmaning till dem
ått hjelpa hertigarne, motiverad af 14 anklagelsepunkter mot Erik,
hvilka tillspetsas i beskyllningen, att han velat förderfva sina bröder,
meniga Sveriges adel och alla dess trogna inbyggare. Behandlingen
af hertig Johan från början och till det sista samt underhandlingen
om hans gemåls utlemnande till Ryssland, Sturemordeu och hatet
mot Sveriges gamla adel, afvisandet af främmande furstars hjelp och
särskildt den polska konungens bemedling, konung Eriks giftermål
med sin frilla, den »förgiftige rådgifvaren» Jöran Perssons
återinsättande i makten, Hämdens orättfärdiga domar, de pinliga förhören och
hemliga morden, det långvariga danska kriget och slutligen de
föregifna stämplingarna mot hertigarne och adeln vid konungens bröllop
äro de hufvudskål som anföras, hvarföre hertigarne blifvit »nödde och
tvungne» att gripa till vapen och förekomma fäderneslandets olycka
och förderf. Redan här förekommer för öfrigt beskyllningen, att
konungen på nytt tillsagt »Muskoviten» sändebud i Stockholm, att
han ville sända hertig Johans furstinna till Ryssland.
Till största delen återkomma dessa punkter i instruktionen af
den 17 november samma år för dem, som skulle underhandla med
allmogen i olika landsorter särskildt angående konung Erik och hans
behandling. 1 Det var nu ej längre fråga om att låta den afsatte
konungen få ett furstligt underhåll eller fritt få resa ur riket; som
skäl däremot anföres, att Erik hade låtit taga af daga Johans
morbroder Sten Eriksson, friherren till Gräfsnäs, och hade velat »stjäla
lifvet» af många andra, »både furstar och andra de förnämste».
Sistnämda beskyllning har visserligen ej kunnat bevisas, men antagligen
hade Johan blifvit uppskrämd af Eriks första flyktförsök från
Stockholms slott, och ville nu för hans fortsatta hållande i fängelse ha
stöd i en så stark folkopinion som möjligt. Också tillägges här en
rad af nya beskyllningar, och det hufvudsakligen med åberopande af
Jöran Perssons bekännelser på sitt yttersta. Det är nu, som de vilda
ryktena anföras, att konungen velat sköfla Stockholms stad, bränna
upp slottet, staden och de bästa skeppen, låta uppbränna allt det
»kungliga fruntimret», i fall han ej lyckades få tillfälle att sända dem
till »Ryssland och Taterit», sjelf med rikets skatt rymma öfver till
Finland för att där få hjelp af Ryssarne, hvarjämte han skulle ha
gömt undau en annan del af rikets drätsel i guld och silfver m. m.
I sjelfva verket hade Jöran Persson under tortyren förnekat tillvaron
af eller åtminstone all vetskap om dessa och dylika planer. De
framhöllos icke dess mindre här såsom faktiska. Tonen i instruktio-
1 Jfr Ahlqvist, ’Konung Erik XTV:s sista lefnadsår", s. 37, där denna
instruktion i korthet beröres. Vadstenabrefvet åter omnämnes, ehurb ej i allo
riktigt, af T. Annerstedt, »Resningen 1568», s. 121.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
